DEBATT: Rensa upp i Migrationsverket

Det känns väldigt skönt att äntligen få läsa och höra i massmedia om hur asylsökande blir på olika sätt hånade, förnedrade, skändade, misstänkliggjorda och slutligen helt utan nåd avvisas eller utvisas till sina respektive hemländer - antingen de har något sådant eller ej. Det är skit samma, bara vi blir av med dem från Sverige.
Det känns skönt därför att äntligen får hela svenska folket veta hur det går till på det statliga verk, som numera döpts om till Migrationsverket från tidigare Statens Invandrarverk (SIV). Något som vi, som krigat mot SIV i åratal, länge känt till. För egen del sedan minst femton år tillbaka i tiden. För att tvätta bort skamstämpeln på detta verk behövs mer än en namnändring. Det krävs förutom en radikal attitydförändring en rejäl utrensning av den del av personalen som står för främlingsfientlighet, brist på medkänsla och som saknar andra mänskliga egenskaper.
Asylsökande i Sverige har fått stå ut med hela sviten av okänsliga invandrarministrar från Karin Andersson i början av 80-talet och fram till och med Birgit Friggebo 1994, då Leif "Blomman" Blomberg utsågs till invandrarminister samma år. Han var den förste i raden som lyssnade, undersökte och vidtog åtgärder mot missförhållanden på SIV. Han såg bland annat till att dåvarande överdirektören på verket, Berit Rollén, blev omplacerad. I ett av mina brev till honom står att läsa "Sparka henne gärna snett uppåt och ge henne högre lön, men se för h-e till att hon inte får komma i kontakt med varken människor, djur eller växter".
Vid det laget hade han redan fått ta del av innehållet i mina tre tjocka pärmar, fyllda med brev från förtvivlade asylsökande och kopior av brevväxling mellan deras respektive advokater och SIV. Där saknas inte exempel på kränkande behandling gentemot stackars rädda och försvarslösa ingenmansländare i brev utfärdade från SIV.

Redan före, men mest uttalat i samband med Blommans agerande, uppträdde ett digert antal advokater, några öppet i tv, andra stödjande bakom kulisserna. Precis som i dag stod läkarna maktlösa. Deras intyg om betydelsen av uppehållstillstånd ignorerades oftast, men vi kunde skönja en viss förbättring så länge Blomman levde.
Det är för mig en gåta att vår nuvarande migrationsminister får sitta kvar i sin position. Hon borde för länge sedan fått göra Berit Rollén sällskap i någon isolerad betonghydda och jag är inte ensam om att vänta på att så sker.
Kanske vågar man hoppas på en förändring nu när en glimt av skandalernas högborg sipprat ut och det återigen kommit till allmänhetens kännedom att allt inte står rätt till där. Eller är det alltför optimistiskt att ens våga tänka den tanken?

Berit Rollén efterträddes av en person med juridisk utbildning och under hans tid var det tämligen tyst om vad som skedde bakom verkets murar. Även Häll-Eriksson lyckades mestadels med konststycket att dölja vad som försiggick, men inte heller hon var någon uttalad glädjekälla för människor i vistelsekris. Och den nuvarande chefens maktposition lär inte heller utnyttjas speciellt optimalt för de asylsökandenas fromma.
Senhösten 1992 tillkom Utlänningsnämnden. Den var avsedd att fungera som en instans där SIV:s beslut skulle granskas, bedömas och eventuellt omprövas.
Johan Fischerström tillsattes som chef för denna erbarmliga och onödiga statliga penningplacering. Han blev 1997 föremål för min allra första egna löpsedel, som spreds i min hemstad. Rubriken på den löd: "Allt annat förbleknar vid sidan om nyheten att J Fischerström får lämna sin post." Allt följt av dagstidningarnas notis om detta efterlängtade ingrepp.
Det är min och alla andra migrationsverksfienders tillsammans med aktuella asylsökandens förhoppning att tiden är inne för en radikal utrensning från topp till botten på området. Och vi hälsar dessutom varmt välkommen den dag då Utlänningsnämnden, efter redan flera beslut, går i graven och asylärenden behandlas på så sätt, att objekten och deras advokater får vara med vid domslutet.

Debatt: Rensa upp i Migrationsverket