Riksdagsvalets nya radarpar
Avhoppare. Maria Carlshamre misslyckades som folkpartistisk Europaparlamentariker. Nu försöker hon ta revansch tillsammans med Gudrun Schyman i feministiskt initiativ. Foto: SÖREN ANDERSSON/PRESSENS BILD
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingen kan betvivla att Maria Carlshamre har genomgått stora svårigheter. Med sin personliga berättelse om hur hon blivit misshandlad av den man hon levde med, gjorde hon sig synlig för en bredare publik på den politiska arenan. Dessa erfarenheter skulle hon sedan vända till något positivt i kampen mot det patriarkala våldet, om hon blev invald i Europaparlamentet. Det blev hon också år 2004, efter en framgångsrik personvalskampanj.
Sedan blev det bokföringstrassel och delo med skattemyndigheterna och rättväsendet, internt partibråk med folkpartiet och timeout. På onsdagen kom beskedet om avhoppet. Tji fick alla hennes väljare, som hade röstat på en folkpartikandidat, som lovat kamp för förändring i Europa och fokusering på utsatta kvinnors situation.
I stället för folkpartiet blir det nu feministiskt initiativ tillsammans med Gudrun Schyman och de andra militanta systrarna. Två politiska avhoppare att rösta på. Och nästa gång galoscherna inte passar?
Det är två politiskt rätt udda profiler det handlar om. Båda har skaffat sig medialt utrymme i en eller annan offerroll. Den ständigt närvarande patriarkala strukturen är orsaken till att ingen av dem har varit i närheten av att bli statsminister, enligt deras sätt att se saken.
Men att ständigt bära med sig bilden av sig själv som offer lär vara en föga framgångsrik väg inom politiken. Man kan på goda grunder känna medlidande med dem som har det svårt, men att ge sitt förtroende till den som beklagar sig över att bli ständigt motarbetad - att alltid ha rätt mot alla andra som alltid har fel - är en annan sak. Mer än så skall nog till för att vinna respekt hos dem vars röster man utber sig om.
Maria Carlshamre har tidigare gjort sig ett namn som journalist, debattör och ledarskribent. Nu, sedan hon blivit medlem i feministiskt initiativ och i all hast lämnat folkpartiet, går hon en oviss framtid till mötes. Hon fick in en artikel på Dagens Nyheters debattsida, men det lär inte räcka för att komma in i riksdagen. Det återstår att se vilka prestationer, som skall kunna tänkas motivera ett riksdagsmandat.
Det ligger något tragiskt i hela situationen med avhoppade politiker som tror att nästa partikonstellation är ännu bättre än den man en gång engagerade sig i. Visst har det funnits partibytare som har klarat sig hyfsat bra. Annika Åhnberg och Ylva Johansson har båda hunnit med att företräda kommunistpartiet i riksdagen och sedan bli socialdemokratiska ministrar.
Men de lämnade ett litet parti för ett större, de gick inte från ett litet parti till ett obefintligt och, milt sagt, udda.
Maria Carlshamres och Gudrun Schymans privata problematik är knappast tillräcklig grund för ett nytt riksdagsparti.