DEBATT: Riktiga analyser, fel slutsatser

1 maj är arbetarrörelsens dag. En dag med en historia som sträcker sig mera än 100 år tillbaka i tiden. Sakfrågorna har skiftat mellan åren men om man betänker att svensk politik på nationell nivå under en mycket lång följd av år varit totaldominerad av socialdemokraterna blev ju första maj dagen då arbetarrörelsen gick man ur huse för att demonstrera mot sin egna politik.
Det har varit år med stigande arbetslöshet och höjda skatter. Det har varit år då metoden för att bryta det förhatliga utanförskapet har varit att gömma de arbetslösa i en snårig statistik.
Det har varit år då Sverige fallit i välståndsligan och då sjukskrivningarna ökat. Så visst har deltagarna i 1 majtågen haft anledning att ge uttryck för ett missnöje. Det fantastiska har ju varit att socialdemokratin - i ett slags reptrick - lyckats bedriva opposition mot den egna politiken!

Men i år var situationen den omvända. För första gången sänks skatterna och sänkningen riktas nu mot dem som har de lägsta lönerna. För en vanlig arbetare rör det sig om nästan tusen kronor i månaden. Arbetsmarknaden ljusnar och arbetslöshet och utanförskap minskar, fler människor kommer i jobb. I Kalmar företräddes partigrenen av arbetarrörelsen 1 maj i år av sin nya ledare Mona Sahlin. Men hur nu Mona än försökte lyckades hon inte slå hål på det faktum att hennes medlemmar faktiskt tjänar bra på centerpartiets och alliansregeringens politik.
Dagen före valet 2006 gick socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, ut och varnade för att hyrorna skulle chockhöjas om Alliansen vann valet. Rapporter visar på motsatsen, aldrig någonsin har hyresgäster fått lägga en så liten andel som i dag av sin lön till hyran. Trots detta hävdar Mona Sahlin att unga har fått det svårare att komma in på bostadsmarknaden när Alliansen sänker skatten på boendet. Hur Mona Sahlin kan få ihop ett resonemang om att slopad skatt på boende leder till höjda boendekostnader är obegripligt. Jag tolkar det som att socialdemokratin, om olyckan är framme efter valet 2010, återinför fastighetsskatten

Helt riktigt analyserar Mona Sahlin och andra första majtalare att Perssonregeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik fällde avgörande i valet för sju månader sedan. I samma andetag kritiserar man Alliansregeringen för att det nu, till skillnad mot tidigare, läggs ett hårt tryck på att nyanmälda arbetslösa ungdomar, långtidsarbetslösa med flera snabbt skall komma till och söka jobb. Allianspolitikens mål är att ingen ung ska gå arbetslös mera än 100 dagar. Om nu analysen är riktigt så är det än mer obegripligt hur socialdemokraterna kommer till slutsatsen att det ska vara mera av den medicin som inte fungerade när de själv hade makten!
Det arbetsmarknadspolitiska bokslutet för 2002-2006 pekar på allt annat än framgång. Tre stora grupper av förlorare utkristalliserar sig; kvinnor, unga och funktionshindrade. Antal långtidsarbetslösa kvinnor ökade med 55,2 procent och antalet långtidsarbetslösa med funktionshinder med 77, 3 procent. Bland 18-19-åringarna steg arbetslösheten med 26,6 procent. Vem vill ha tillbaka den gamla politiken med ett sådant facit?

Mona Sahlin gjorde i sitt första majtal en riktig analys om kvinnors situation i Sverige idag. De tjänar mindre, arbetar kortare tid och äger mindre än männen. Grejen är ju bara den att det samhälle som Sahlin tillsammans med Göran Persson under tolv regeringsår byggt upp skapat de orättvisor Sahlin opponerar mot. Ännu ett exempel på reptricket att opponera på den egna politiken! Nog måste förnyelsen av det socialdemokratiska partiet innebära annat än att hela tiden ordinera mera av det gamla - det som inte fungerade?

Debatt: Riktiga analyser, fel slutsatser