DEBATT: Riv inte husen från 1940-talet!

I Västervik pågår sedan en tid ett spel under ytan med gamla kulturbyggnader. Rivningar föreslås både inom den gamla stadskärnan och inom stadens strandsilhuett. Vi trodde nog att man lärt av tidigare års rivningar, men framför allt av hur man på andra håll i Sverige framför allt har tagit tillvara på gamla industrilokaler och använt dem både som publika byggnader (Norrköping) och som bostäder (Kumla).
Fabriksbyggnaderna vid Grantorpet är nu i farozonen och både kommunalråd och herr Spiegel ondgör sig över kulturmyndigheterna, som lägger sig i. Herr Spiegel frågar sig även varför länsmuseet i Kalmar har med byggnadsplanerna att göra.
Det är en lätt fråga att besvara. Så länge som Västerviks kommun inte har en anställd kommunantikvarie är det länsmuseets byggnadsantikvarier, som svarar för att bevaka kulturmiljöfrågorna i Västervik, särskilt byggnadsvårdsfrågorna i känsliga miljöer. Det är deras skyldighet och det är inte bakåtsträvarpolitik!

Kommunalrådet uttalar sig med förvåning och tycker att museets åsikter är märkliga. Varför det? Det är ju deras sak att yttra sig över just sådana här ärenden. Kommunalrådet hänvisar till den fördjupade översiktsplanen och menar att man där kommit fram till att byggnaderna kan rivas.
Så är inte fallet. Någon rivning nämns överhuvudtaget inte. Däremot står att man vill detaljplanelägga för 10?30 bostäder i småhus, radhus/ och lägre flerbostadshus. Det inkluderar faktiskt att fabrikslokalerna kan återanvändas som bostäder.
Det pratas så mycket om sjöstaden Västervik numera, och visst har Västervik varit en stor sjöstad, men Västervik har också stolta anor som fabriksstad bland annat genom sina tändsticksfabriker. Att kalla den gamla tändsticksfabriken för ful är dessutom oförklarligt. Den är fint renoverad och har oerhört vackra detaljer, titta bara på fönstren.
Det är kapitalförstöring att riva den. Bygg istället om den till lägenheter och med gemensamhetsutrymmen i bottenvåningen.
Om Bostadsbolaget i Västervik får som de vill, så kommer vi att utsättas för ytterligare en rivning och det i stadskärnan, i den allra känsligaste kulturmiljön kring S:ta Gertruds kyrka. Här vill man riva de båda 1940-talshusen i kvarteret Prosten och bygga nya hus mittemot kyrkan och Aspagården. Man vill dessutom förstöra 1700-talshuset med takfönster.
Här har länsmuseet i Kalmar anlitat en arkitektfirma i Norrköping, som gjort en kulturhistorisk utredning. Där framgår att de båda yngre husen är byggda med kvalitet och med lägenheter, som visserligen är små, men med en fantastisk rymd och med kvaliteter, som inte finns i dagens nybyggen.
Varför vill man riva två väl fungerande byggnader och okänsligt förstöra ett 1700-talshus? De båda 1940-talshusen är dessutom ritade av vår stadsarkitekt på den tiden, Arre Essén och är byggda med särskild anpassning till 1700-talshuset.

Ja, herr Spiegel, tillsammans med Bostadsbolaget kommer förstås att fnysa och säga precis, som man gjorde, när vi stred för ?Gröna huset? för ett antal år sedan. 1900-talshus är väl inget att spara på. På det vill vi svara: Är inte 1900-talets historia och dess byggnadstekniker lika viktiga att ta tillvara som 1800-talets och 1700-talets? Jovisst.
Dessutom har länsstyrelsen i sin kulturhistoriska värdering av länets städer tagit med Västerviks stadskärna, som ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Där står då att alla förändringar i området skall ske med varsamhet. Det kan aldrig vara varsamt att riva närmast kyrkan, i själva kärnområdet för riksintresset.

Hur kan man ens tänka på att förvanska ytterligare i området kring kyrkan, vårt kulturarv, men framför allt hur kan man tänka sig att än idag föreslå att riva två väl fungerande byggnader?. Här skulle det väl vara läge att utnyttja dessa hus för att bygga små, väl fungerande bostäder för de allt fler äldre, som idag vill lämna sina villor och bo i centrum med nära till allt.
Västervik vill ju vara en turiststad. De flesta av våra turister söker sig till de gamla kvarteren kring kyrkan och de uttrycker sin beundran över hur väl vi tagit tillvara på våra kulturmiljöer där. Förstör inte dessa genom att riva i kvarteret Prosten utan renovera alla tre byggnaderna och bygg bostäder för äldre, pigga pensionärer!

Hans Ellervik
Barbro Friberg

Debatt: Riv inte husen från 1940-talet!