I sjukvårdsdebatten förekommer allt som oftast vilseledande retorik från de rödgröna. De försöker måla en bild av en regering vars syfte är ”sänkt statlig skatt för samhällets rikaste”.
Jobbskatteavdraget har kommit alla löntagargrupper till godo. En undersköterska får nu ut en månadslön extra per år jämfört med under socialdemokratisk regering. Sossarna har protesterat vid varje skattesänkning men inser att jobbskatteavdraget gynnar LO-kollektivet. Även med Stefan Löfvén (S) som ny partiledare protesterar man mot jobbskatteavdraget innan beslut är fattade. Samtidigt försäkrar man att den nya, lägre nivån ska ligga fast om det blir maktskifte efter valet.
De rödgröna blundar för att hela 58 procent av regeringens reformer gått till utgifter, mot 42 procent till sänkt skatt.
Skattesänkningarna har gett effekt. Genom att det lönar sig bättre att arbeta ökar antalet arbetade timmar. De statliga skatteintäkterna beräknas öka med 40 miljarder bara 2013. Staten får alltså in mer pengar genom att beskatta lägre!
De ökade intäkterna har använts till välfärd: Resurserna till skola, vård och omsorg har ökat med 25 procent sedan 2006. Hälso- och sjukvården har under Göran Hägglunds (KD) år som socialminister fått 50,6 miljarder kronor mer och omsorgen om äldre och funktionsnedsatta har fått 27,2 miljarder mer än under åren med Ylva Johansson (S) som vård- och äldreomsorgsminister. Socialdemokrater försöker konsekvent blunda för detta faktum. De två miljarders ökning till vård och omsorg, som Socialdemokraterna föreslog i sitt budgetalternativ, kommer inte ens i närheten av vad Alliansen åstadkommit under dessa år.
Vården av kroniskt sjuka är en annan punkt där de rödgröna vilseleder. Man hävdar att Göran Hägglunds vårdgaranti och kömiljarden har gjort att sjukvården fokuserar tillgängligheten för mindre allvarligt sjuka på de kroniskt sjukas bekostnad. Socialstyrelsen har undersökt om så är fallet, men har inte kunnat finna något stöd för påståendet.
Hälso- och sjukvårdslagen är kristallklar: Hälso- och sjukvård ska ges på lika villkor och den som har största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde. Den etiska plattform om prioriteringar som riksdagen har beslutat ska följas. Enligt den omfattar den högsta prioriteringsgruppen patienter med kroniska sjukdomar och sjukdomar som leder till varaktig invaliditet eller för tidig död om man inte får behandling.
I den senaste överenskommelsen mellan regeringen och SKL har för säkerhets skull lagts in indikatorer för att säkerställa att landstingen sköter sina åtaganden gentemot kroniskt sjuka.
Det är ur det perspektivet anmärkningsvärt att man i Kalmar län har så långa utredningstider för exempelvis cancer. Har man verkligen följt Hälso- och sjukvårdslagen och prioriteringsriktlinjerna? Här finns skäl att misstänka att den sittande rödgröna majoriteten brustit i att ge tillräckligt tydliga uppdrag till sjukvårdsförvaltningarna.
Väljarna behöver veta vad regeringen har gjort så man inte förleds av de rödgrönas retorik. Våra partier har ställt Sverige på stadig ekonomisk grund och samtidigt satsat på vård, skola och omsorg. Sverige har klarat den ekonomiska krisen bättre än de flesta andra länder. Vi vill fortsätta ta ansvar, såväl nationellt som i landstinget. Befolkningen i Kalmar län måste kunna vara trygga i att de får den vård man behöver i rättan tid!