Rörelsen mönstrar till maktens försvar
Makten hotad. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin på barrikaderna för socialdemokratisk valseger.Foto Anders Wiklund / SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den borgerliga alliansens gemensamma politiska linje för fler människor i jobb får kritik av socialisterna. Vill då inte facket ha fler människor i jobb? Vill inte socialdemokraterna minska arbetslösheten? Jo, det vill de nog, men inte till priset av en mer marknadsinriktad politik, som avslöjar det rådande styrets formidabla misslyckande. De politiska detaljregleringarnas och det extrema skattetryckets arbetslöshetsskapande linje får inte utmanas.
Det som förr kallade Rosornas krig mellan LO och socialdemokratiska partiet har övergått i rörande konsensus. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin öser beröm över regeringen, den regering som administrerar ett land där bortåt en och en halv miljon människor i arbetsför ålder inte går till jobbet en vanlig dag.
Penningflödet från fackets medlemmar till partiets pampar fortsätter med oförminskad styrka. Den grandiosa planen går ut på att fack och parti skall bearbeta landets 700 största arbetsplatser och de 45 största kommunerna. Så säkras väljarnas röster, och det kostar. Makten måste få kosta.
Ingen vill glömma att det var fackföreningsrörelsen som i slutet av förrförra århundradet bildade partiet. Det var då det, då arbetarrörelsen utmanade makten. Nu gör den makten gällande från sina bunkrar. Men det är knappast ett respektabelt skäl för den symbios som hänsynslöst exploaterar den som gärna är med i facket men däremot inte ekonomiskt vill stödja socialdemokratiska partiet.
Enligt Wanja Lundby-Wedin kan det vara aktuellt att bryta med partiet den dagen då en majoritet på en LO-kongress så beslutar. Jo, den grundläggande demokratiska principen om flertalets makt ifrågasätts nog inte av LO. Men demokratins livsnerv är inte mindre respekten för minoriteten och individen, och den är det sämre ställt med. Mer än var femte LO-medlem vill avbryta samarbetet med socialdemokraterna, och moderaterna är det näst största partiet bland medlemmarna. Dessa fackmedlemmar tvingas ändå att finansiera socialdemokraternas valrörelse.
Kollektivanslutningen till det socialdemokratiska partiet har upphört, men kollektivfinansieringen består.
Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog anklagar Svenskt Näringsliv för att bli alltmer politiserat. Där man man tala om att kasta sten i glashus. När hade Svenskt Näringsliv valupptakt med politiska makthavare?
Däremot efterlyser Svenskt Näringsliv fler företagare och därmed fler jobb. Något fel på ambitionen? Enligt en undersökning i LO:s och socialdemokraternas regi är minskad arbetslöshet den viktigaste valfrågan för LO:s medlemmar. Frågan är hur arbetslösheten skall kunna minska utan fler företag som vill anställa.
Frågan är också hur dessa företag kan tänkas anställa fler med den rådande politiken. Svaret är att det gör de inte. Inte med en LO-politik gynnar pamparna på medlemmarnas bekostnad.