I dagarna har det framkommit i Sveriges Radios samhällsprogram Fokus att det råder svåra missförhållanden på gruppboenden för funktionshindrade i Västerviks kommun.
Kommunen har tilldelat dessa människor lägenheter med så höga hyror att omsorgstagarna tvingas söka hjälp hos välgörenhetsorganisationer för att få råd med sådant som för de flesta människor betraktas som normala omkostnader. Efter att den privata fastighetsägaren har tagit betalt för hyran (6850 kronor per månad) och kommunen har tagit betalt för maten (3000 kronor per månad) är pensionen och bostadsbidraget i stort sett slut för omsorgstagaren som reportaget handlar om och vars situation tyvärr inte är unik.
Efter decennier av besparingar av den gemensamma välfärden är det idag många som lever på marginalen och de som inte själva kan föra sin talan är dem som idag är mest utsatta. De funktionshindrades livssituation har drastiskt försämrats de senaste åren då tumskruvarna har dragits åt ytterligare i den borgerliga "arbetslinjens" tecken.
Är detta i linje med Hjalmarsson och den borgerliga majoritetens idé om en privatiserad välfärd? Ska människor som av olika skäl inte lever upp till arbetsmarknadens hårda krav på prestationer tvingas till välgörenhetsorganisationer för att uppnå en levnadsstandard som kommunen enligt lag är skyldig att garantera?
Välfärdssamhället känns ytterst avlägset i dessa tider och verkar dessutom helt främmande för våra borgerliga kommunpolitiker som stolt bär upp den konservativa idén att behövande snällt ska be om allmosor.
Vi reser krav på att det omedelbart upprättas en plan för att säkerställa funktionshindrades rätt till ett rikt liv i enlighet med vad socialtjänstlagen säger om ekonomisk och social trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt möjlighet till ett aktivt deltagande i samhällslivet.