Ryska nationaldemokrater
Demokrat? Vladimir Putin - vilken sorts demokrat är han? Foto: Alexander Demianchuk /SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Surkov ser en modell för Enade Ryssland i socialdemokraternas långa maktinnehav i Sverige.
Det kan ju verka smickrande för Göran Persson - efter att den svenske statsministern nog kändes provocerande för Kreml genom sina besök i januari i år i Ukraina och Georgien. Sverige stödjer ju demokratin där och i Ryssland. Exempelvis samarbetar svenska politiska partier med närstående grupper i Ryssland.
Nu tycks stämningen vara sådan att blott samröre med utlänningar stämplas som fosterlandsförrädiskt.
Andrej Gratjov, tidigare medarbetare till Michail Gorbatjov, anser att om ledningen i Sovjet var västfientlig så hade vanligt folk då en positiv inställning. I dag samarbetar toppen med väst när det passar, medan väst bland vanligt folk betraktas som en fiende, ute efter att sko sig på bekostnad av ryska intressen.
Det är en sorglig utveckling.
Kanske får Ryssland efter G8-mötet i S:t Petersburg flera erbjudanden om att arrangera liknande möten. Det blev ju nästan pinsamt lugnt. Den sorts globaliserade nomader dragit från det ena mötet efter det andra sedan slutet av 1990-talet hade inget att hämta i staden vid Neva.
Deltagarna vinnlade sig om gott uppförande, trots skarpa motsättningar. Men kvar dröjer en molande känsla av obehag efter denna uppvisning i "suverän demokrati".
Vid den här tiden i fjol kallade Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder presidenten Vladimir Putin för "tvättäkta demokrat". Detta efter att ryska staten under Putins tid tagit kontroll över de stora etermedierna, kringskurit den lokala demokratin och visat sin vilja att använda rättsväsendet för att komma åt politiska motståndare.
Med "suverän demokrati" förstås att vad demokrati är det bestämmer de ryska makthavarna själva. Det finns ingen utländsk modell man nödvändigtvis måste följa.
Vid en gemensam presskonferens efter presidenterna Putins och Bushs privata möte utanför S:t Petersburg berättade den senare om sin önskan att främja "institutionell förändring", det vill säga demokratisering. Han nämnde Irak som exempel. Han hade sagt till Putin att många amerikaner hoppas att Ryssland skulle göra samma sak.
Putin svarade spetsigt att "Vi vill förvisso inte ha samma slags demokrati som de har i Irak".
Bush och andra västledare medger självfallet att Ryssland formar sitt styrelseskick utifrån sina historiska erfarenheter. Men ryska makthavare kan inte tillåtas komma undan med detta och med hänvisningar till brister i andra länders politik när utvecklingen faktiskt går på tvärs både mot enskildas mänskliga rättigheter och den ryska statens objektiva behov.
Ty en dag tar oljepengarna slut.
Vladimir Surkov, medlem av president Vladimir Putins stab, brukar kallas Rysslands statsideolog.