Ryskt-svenskt sjöslag
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag läste nyligen åländske författaren Håkan Skogsjös livfulla skildring av detta sjöslag, som krävde offer på bägge sidor. Men som är ett sjöslag som är nästan bortglömt både av Åland och Sverige.
Ryssland däremot räknar sjöslaget som den näst största segern i ryska flottans historia. Så sent som 1995, när ryska flottan firade 300-årsjubileum, gavs ett frimärke ut med slaget vid Granhamn som motiv.
Det verkligt intressanta är att skildringarna från rysk och svensk sida är verklig krigspropaganda. Ett faktum är att slaget var onödigt och att bägge sidor var förlorare med betydande förluster i människoliv och materiellt.
Tsar Peter tolkar drabbningen som en stor seger, vilket används i propagandan. Ett kopparstick ges ut av ryssarna med fyra svenska örlogsfartyg omsvärmade av ettriga ryska galärer. Svenska diplomatin fick via sina ambassader i Köpenhamn och Paris försöka dementera den ryska propagandan. Då fanns inte CNN eller Internet. Men situationen är sig annars ganska lik i dag. Ingen part i en krigskonflikt vill egentligen medge att den är besegrad.
Dokumentation om rysk-svenska flottslaget den 27 juli 1720 finns. I 20 år hade norra Europas två stormakter Ryssland och Sverige kämpat med var sin enväldig och hårdför härskare tsar Peter och Karl XII om herraväldet. Åland var ockuperat av ryssarna. Nästan alla ålänningar flydde västerut till Sverige.
Kommendören i svenska flottan Erik Siöblad får order att bege sig till Åland med fjorton större och mindre fartyg för att spionera. Åtta ryska galärfartyg upptäcks. Siöblad beordras återvända. En bror till kommendören Carl Georg Siöblad skickas i väg med ett linjeskepp och en fregatt. Bröderna möts vid Rödhamn. De går med sina styrkor till angrepp mot de överrumplade ryssarna, som retirerar in bland skären vid Flisö. Detta blev början till slutet för de svenska fregatterna, som oturligt nog gick på grund. Ryska galärerna går till attack.
En kort och häftig strid utkämpas. Förluster noteras på bägge sidor men mest på den svenska. Över 100 svenskar stupar och mer än 400 tas till fånga. Men även ryssarna förlorar över 300 man.
Vi har hört om hur ryssarna i efterhand ansåg att detta var en överväldigande rysk seger. En helt annan version ger Kurt Zilliacus i boken Farlederna berättar (1998). Han skriver: "Den 27 juli 1720 angrep den svenska flottan en rysk galäreskader vid Flisö och vann en av sina största segrar genom tiderna trots att flera av fregatterna grundstötte. Ett fyrtiotal av de sextio galärerna sänktes eller sattes på land. Och manskapsförlusterna uppgick till tusentals man".
Detta visar inte minst att objektiviteten i skildringarna av vad som hände i krig vare sig var bättre eller sämre än i dag.
Historiestudier som bland andra författarna Peter Englund och Herman Lindqvist uppmuntrat oss till genom ett flertal böcker är utomordentligt viktiga för att förstå både gårdagen och morgondagen.
Kolumnen
Bertil Jobeus