De senaste dagarnas debatt om att ökningen av antalet ungdomar i aktivitetsersättning är ett misslyckade för Fredrik Reinfeldt andas samma grunda och historielösa insikt som många andra påståenden från oppositionen. Vi ser allvarligt på ökningen av unga som får aktivitetsersättning, de verkliga förlorarna är de som gömts undan i ersättningen.
Vi vill berätta om Erik som var en glad, social och duktig pojke när han växte upp. Efter ett par år i skolan upptäckte hans pappa stora kunskapsbrister hos Erik. Skolan menade dock att allt var som det skulle. Ett par veckor senare beskrev ansvarig lärare en helt annan katastrofal bild vad gällde kunskapsnivån. Med hjälp av sina närmaste lyckades Erik med nöd och näppe klara grundskolan, men på gymnasiet blev det stopp. Med ett totalt utraderat självförtroende i kombination eller på grund av mobbing påbörjade han sitt yrkesliv. Det blev en kort karriär som snabbt övergick i sjukskrivning. Under åren hade skolan misslyckats med att ge relevant stöd, BUP likaså och det enda Försäkringskassan bidrog med var ekonomisk ersättning.
Efter cirka ett års sjukskrivning upplyste Försäkringskassan Erik om att han nu skulle få aktivitetsersättning. Sedan blev samhället tyst, det enda som hördes var Erik och hans föräldrars förtvivlade rop på hjälp. Detta var år 2003. Vid den tiden hade den S regeringen beslutat att halvera långtidssjukskrivningarna och infört en automatisk prövning av förtidspension (läs aktivitetsersättning) efter ett års sjukskrivning. Följande år kantades av ambulanstransporter, psykvård, raserad ekonomi, och hos de närmaste en djup förtvivlan, men de vägrade ge upp. Allt eftersom åren gick blev både Försäkringskassan och sedan Arbetsförmedlingen mer och mer lyhörda. I skrivande stund har Erik lagt grunden för ett yrkesliv genom att skaffa sig en yrkesutbildning, men inte tack vare de offentliga verksamheterna.
När alliansregeringen tillträdde 2006 rådde samma oreda inom hela sjukförsäkringsområdet. Även tidigare S regeringen observerade detta och tillsatte en utredare. Utredningens slutsatser har i huvudsak legat till grund för de nödvändiga förändringarna inom sjukförsäkringsområdet. Vart tog den socialdemokratiska medvetenheten om problemen och ansvartagande vägen? Alltsammans störtade ned i oppositionsravinen, men trots socialdemokratiskt motstånd kunde alliansen genomföra de nödvändiga förändringarna. Resultatet är talande: en halvering av långtidssjukskrivna och tiotusentals färre förtidspensionärer.
En långsiktig och strukturellt riktig reform av aktivitetsersättningen är nödvändig men det kräver vidare analys och utredning.
Därför frågar vi Socialdemokraterna om de är beredda att ta ansvar för sina tidigare misstag och vara behjälpliga att politiskt genomföra nödvändiga förändringar. Eller blir röstjakten, som förra mandatperioden, viktigare än att hjälpa den vars röst inte förmår göra sig hörd?