S-kvinnor, ni Àr vÀlkomna till verkligheten
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Oftast finns bÄde elever och lÀrare med olika bakgrund och livsÄskÄdning. Undervisningen följer lÀroplanen men har dessutom vissa inslag som Àr kopplade till den kultur eller religion som skolan stÄr för. PÄstÄendet att barnen blir helt utestÀngda frÄn andra idéer Àn de som skolan stÄr för Àr absurt.
De flesta friskolor ger sina elever en arbetsro och kunskapsstart i livet som mÄnga andra barn bara kan drömma om. Allt Àr faktiskt inte kommunalt som glimmar. Det ökande antalet friskolor Àr snarast en bekrÀftelse pÄ att den kommunala skolan ofta har problem med att leva upp till den vÀrdegrund som lÀroplanen beskriver.
FörÀldrarna har enligt lag rÀtt att i samrÄd med sina barn vÀlja den skola de tycker Àr bÀst. DÄ Àr det lika naturligt att fÄ vÀlja en skola som har en viss livsÄskÄdning som inriktning som en skola inriktad pÄ matematik eller ishockey.
Alla skolor mÄste följa skollagen och Skolverket granskar friskolorna mycket noggrant, oftast mer grundligt Àn kommunala skolor. Att de konfessionella friskolorna fÄr fortsÀtta att vara en del av det svenska skolvÀsendet Àr i sjÀlva verket en garant för att den nidbild som
S-kvinnorna mÄlar upp inte blir verklighet.
De som arbetar för att stoppa religiösa friskolor försöker pÄtvinga andra sina egna vÀrderingar. I förlÀngningen blir det bara tillÄtet att uppfostra sina barn enligt de vÀrderingar som staten för tillfÀllet tillÄter. S-kvinnornas kampanj Àr i högsta grad intolerant, inte vÀrdeneutral som de sjÀlva försöker framhÄlla. VÀrdeneutralitet existerar inte. (SNB)
DEBATT