Så är det med regeringens "stöld" från biståndsorganisationerna

Flera av de enskilda biståndsorganisationerna, varav de flesta trots sin beteckning har staten som största finansiär, var på bettet under Almedalsveckan. På affischer med bland andra Diakonia och Afrikagrupperna som avsändare anklagades regeringen för att ha "bestulit" organisationerna på pengar - pengar som var avsedda för att informera svenskarna om bistånd.

Foto: Jessica Gow

Västervik2010-07-22 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bakgrunden är regeringens beslut att från och med i år halvera informationsanslaget till enskilda biståndsorganisationer från 128 till 60 miljoner kronor.Det är inte första gången organisationerna basunerar ut kritik mot just detta beslut. Att minskningen utgör 0,2 procent av biståndsbudgeten eller 5 procent av de årliga anslagen som de enskilda organisationerna erhåller från staten - ännu mindre om jämförelsen görs med de totala offentliga bidragen som går till organisationerna - tycks inte hindra dem att beskriva beslutet som ett dråpslag mot det svenska biståndet i allmänhet och folkrörelsebiståndet i synnerhet.Men i själva verket är det inte så märkligt. När den totala biståndsbudgeten ökat med 8 miljarder sedan 2005 och anslagen till de enskilda organisationerna inte minskat, vilket ibland faktiskt görs gällande, så måste ju åtminstone något dras fram som ett exempel på hur styvmoderligt de enskilda biståndsorganisationerna hanteras av sittande regering. (Hur pass effektivt biståndet är kan naturligtvis inte mätas i antal miljarder kronor, men för just de enskilda organisationerna tycks beloppens storlek vara avgörande).Men den främsta anledningen till kampanjen är förmodligen att organisationernas information till allmänheten faktiskt har betydelse.Genom denna, som mer är att likna vid reklam för den egna verksamheten än regelrätt upplysning, har organisationerna faktiskt till stor del lyckats styra debatten. Då ett av de främsta syftena är att få svenskar att tycka att biståndet är både bra och nödvändigt så är inte den så kallade informationen alla gånger att beteckna som vederhäftig.Det är nog ingen överdrift att påstå att brist på korrekt information har varit en starkt bidragande orsak till att biståndsindustrin sällan ifrågasatts och att den därmed kunnat växa sig så pass stark under de senaste decennierna. Minskade möjligheter att sprida just sin bild av verkligheten upplevs därför av naturliga orsaker som ett hot från de verksamma inom biståndsindustrin.Men om minskade informationsanslag kan leda till mer slimmade informationsbudgetar, och informationen från de enskilda biståndsorganisationerna därmed blir mer torr och korrekt och framförallt mindre yvig och känslosam, så är beslutet till övervägande delen positivt. Förutom att det dessutom blir billigare för landets skattebetalare. Detta väger betydligt tyngre än de neddragningar som de enskilda organisationerna kan behöva göra här hemma. (SNB)
Läs mer om