Trots stigande priser på bostäder så är byggandet lågt. En förklaring är låg tillgång på byggbar mark, vilket i sin tur kan förklaras med att kommunpolitiker påverkas av lokala opinioner, även om det går emot ett nationellt allmänintresse. Fler bostäder kan också förändra en kommuns demografi, och i förlängningen den politiska majoriteten. En röst-maximerande kommunpolitiker tar hänsyn till det.
Trots bostadsbristen så förnekar många kommuner att det behöver byggas mer bostäder, enligt Boverket. När många kommuner – som sitter på makten att ge tillstånd för byggande – förnekar att det finns ett problem, så är det kanske inte konstigt att det byggs så lite.
För att öka byggandet föreslår vi ett lagkrav om färdiga detaljplaner med byggbar mark för små- och flerbostadshus. Den detaljplanerade marken bör finnas i flera områden i kommunen så att olika nyproduktionsbehov ska kunna tillgodoses.
Kommunerna bör åläggas att ha detaljplanerad mark för bostadsbyggande motsvarande minst fem procent av beståndet. Till det kopplas ett omsättningskrav för småhustomter, för att garantera en skälig prissättning på mark från kommunen. Flerbostadshus omfattas inte av kravet, eftersom det rör särskilt stora investeringsbeslut.
Omsättningskravet bör ha sin utgångspunkt i lönsamheten för nybyggnation och därmed anpassas efter efterfrågan på nya bostäder. Tillväxtkommuner får alltså högre krav på sig än andra. På så sätt skulle det över en period på tre år skapas förutsättningar för ett byggande av 10 870 småhus, vilket vore en fördubbling jämfört med nuvarande prognoser.
Det är även rimligt att länsstyrelsen kan bevilja dispens för enskilda kommuner.
Kommunerna har inte förvaltat det ansvar de givits. Allmänintresset av bostäder bör väga tyngre än en eventuell kommunalpolitisk förkärlek för status quo.