PAUL WIDÉN: Så, nu var det sagt

Den 11 mars 1978 landsteg 12 palestinska terrorister på stranden utanför kibbutzen Ma’agan Michael mellan Tel Aviv och Haifa. Gruppen, ledd av Dalal Mughrabi, kom med gummibåtar från Libanon och hade med sig automatgevär, granater och sprängämnen. Planen var att "döda tills de själva dödas". Fyra timmar senare hade 37 israeliska och en amerikansk medborgare ömsom skjutits, sprängts eller bränts upp längs med landsvägen mellan Tel Aviv och Haifa. Över 70 människor skadades. Attacken är fortfarande den blodigaste terroristattacken i Israels historia.Den 11 mars 2010, 32 år efter attacken, invigdes ett torg uppkallat efter Dalal Mughrabi i staden Ramalla på Västbanken. I ceremonin deltog representanter för den palestinska myndigheten, som lovprisade terroristattacken som "ärofull" och "hjältemodig".Nyheten om den palestinska myndighetens makabra glorifiering av en massmörderska nådde dock inte svenska nyhetskonsumenter. Det som i stället fick de feta rubrikerna i svensk press var det faktum att Israel samma dag offentliggjorde planer på att bygga 1 600 lägenheter i Östra Jerusalem. Till och med annars ganska sansade ledarskribenter gick i taket i Sverige: "Israel fortsätter provokationerna."I det svenska mediaklimatet, där den palestinska myndighetens officiella glorifiering av terrorism helt tystas ner, medan det israeliska inrikesministeriets godkännande av byggplaner (ve och fasa!) orsakar ramaskri, är det tämligen lönlöst att göra anspråk på att vara en opartisk journalist. Att faktiskt ägna sig åt sanningsenlig och ärlig nyhetsrapportering innebär ju att man ifrågasätter en verklighetsuppfattning som en samlad svensk journalistkår sakta men säkert har etablerat genom bråddjup okunnighet, historieförenkling, historieförvrängning och upprepning av osanningar tills de betraktas som oantastliga faktum. Kort sagt, man betraktas som en proisraelisk agitator när man bara hävdar fakta.Faktum är att palestinska tidningar, TV-kanaler, skolböcker, till och med palestinska korsord, är fyllda till bredden med antisemitisk och antiisraelisk propaganda. Detta har systematiskt dokumenterats av organisationen Palestinian Media Watch sedan 1996. Att den palestinska myndigheten nu har uppkallat ett torg efter en massmörderska går som hand i handske med detta: Det finns redan två palestinska gymnasieskolor för flickor uppkallade efter Dalal Mughrabi. Det palestinska samhället är impregnerat av hat mot judar i allmänhet och israeler i synnerhet och palestinska barn uppfostras att betrakta massmördare som hjältar.Så, nu var det sagt.Det krävs en anmärkningsvärd
disassociationsförmåga att i detta sammanhang göra den journalistiska bedömningen att detta frapperande faktum alltid och för evärdig tid saknar nyhetsvärde, men den görs varje dag på svenska nyhetsredaktioner: "Palestinsk hatpropaganda (årligen finansierad med över 700 miljoner svenska skattekronor) - öh... ointressant; judar bygger hus - nä nu djæflar!""I en tid av universellt bedrägeri är yppandet av sanningen en revolutionär handling" sa George Orwell. Israel kommer med största sannolikhet att fortsätta bygga hus i Östra Jerusalem, som man har gjort i över 40 år, och det är inget att förfasa sig över: Lika lite som man kan förbjuda judar från att bygga eller köpa hus i Kalmar kan man förbjuda dem från att bygga eller köpa hus i Jerusalem. Den palestinska myndigheten för sin del kommer med största sannolikhet att fortsätta glorifieringen av massmördare, och det borde vi förfasa oss över, i alla fall så länge det sker med hjälp av svenska skattemedel.

Paul Widén: Så, nu var det sagt