Så tråkigt, inget skifte i Danmark
"Fel" valutgång? För den som har tillgång till dansk TV och regelbundet läser danska tidningar har det känts en aning märkligt att följa svenska mediers - speciellt SVT:s och SR:s - bevakning av det danska folketingsvalet, som avgjordes på tisdagen.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I den rapporteringen har danskarna varit så innerligt trötta på den sittande borgerliga koalitionsregeringen, som regerar med stöd av invandringsfientliga Dansk Folkeparti, att valet mest varit en formfråga. Ända fram till valdagens eftermiddag talades det i radion om det förestående maktskiftet.
Allteftersom tisdagskvällen framskred fick resultaten från rösträkningen de svenska TV-kommentatorernas mungipor att falla allt längre ner. Men de gav sig inte. När valresultatet, och Anders Fogh Rasmussens fortsatta karriär som statsminister, var ett faktum var radions främsta vinkling att Fogh Rasmussens parti Venstre ju trots allt hade gått tillbaka och tappat sex mandat. Medan Socialistisk Folkeparti minsann hade mer än fördubblats, vilket gav SR en möjlighet att låta kamrat Lars Ohly sitta och pösa i en studio på tisdagsmorgonen.
Den valrörelse som danska medier rapporterar om har sett annorlunda ut. Där har man varit klar över att valet förvisso skulle bli jämnt, vilket bekräftats av den enorma mängd dagliga opinionsundersökningar som sköljt över väljarna de senaste veckorna. Men få har betvivlat att Fogh Rasmussen skulle gå segrande ur valstriden till slut, motståndet har helt enkelt varit för svagt.
Den samlade vänstern gjorde ett betydligt sämre val än vad de svenska kommentatorerna trodde. Till skillnad från sina danska kolleger verkar svenska politiska journalister leva i föreställningen om ett socialdemokratiskt regeringsinnehav som alltings norm - och allt annat som tillfälliga avvikelser.
Naturligtvis är det beklagligt att Fogh Rasmussen även nästa mandatperiod är beroende av stöd från Dansk Folkeparti. Politiken hade onekligen vunnit på att slippa Pia Kjaersgaard och hennes allt märkligare utspel.
Men frågan är om det är mera upprörande att regera med stöd av Dansk Folkeparti än att, som generationer av svenska socialdemokratiska regeringar, göra sig beroende av kommunister.