DEBATT: Så typiskt svensk!

Såg ni hur ishockeylandslagen hyllades på Medborgarplatsen i Stockholm? Runt 30 000 personer som viftade med svenska flaggor och unisont sjöng Du gamla du fria och gottade sig åt framgångarna.
Härligt och så typiskt svenskt!
För visst måste det vara typiskt svensk när det såg nästan exakt likadant ut efter VM 1998 då hela Sergels torg var fylld till bredden.
Inte är det någon som snott åt sig vår flagga och vår nationalsång, den saken är klar.

Härligt också att se hockeyspelarna släppa loss och bjuda på sig själva. Nu kanske inte Henrik Lundkvist dansar som en gud, men han slår Peppe Eng med hästlängder i alla fall.
Samma härliga mottagande och glädje fanns också i Helsingfors där Lejonen hyllades och tackade sin publik.
Det var en klar skillnaden mellan dessa båda landslag och övriga i slutspelet. Kanske är skillnaden lagmoral och sammanhållning utan divalater. Jag tror och hoppas att det är så.

Kul också att damlaget inte glömdes bort. Laget som påbörjat den utveckling som skett på herrsidan.
För det var inte så många år sedan nivån och förutsättningarna låg på ett helt annat plan.

Jag såg en av de avgörande matcherna tillsammans med en målspottare från de vindpinade utomhusrinkarna på Östgötaslätten. Han hade gärna kastat sig efter en av de guldhjälmar som Tre Kronor slängde ut bland publiken på Medborgarplatsen, om det varit för 40 år sedan.
Då hade han nämligen ingen hjälm. Ingen annan utrustning heller förutom skridskor och klubba.
Innanför strumporna använde den här centern hårt rullade Östgöta-Correspondenten som då kom ut i storformat och var (nästan) perfekta som benskydd.
Hjälm fick han låna av medspelare före varje byte! Det här var ändå seriehockey på relativt hög nivå.

Om han inte varit den målspottare som han var så är det inte givet att medspelarna hade lånat ut sina hjälmar. Så visst hade stjärnspelarna fördelar på den tiden också även om det mer handlade om att kunna delta trots att man var utfattig än som nu då stjärnspelarna är allt annat än utfattiga.
Stormrika eller ej så har de i alla fall råd att dela med sig av sin glädje och folket har råd att glädjas utan avundsjuka.
Så typiskt svenskt!

Debatt: Så typiskt svensk!