Alla politiker säger att det är viktigt med arbete och välfärd. “Alla skall ha jobb” och “vård, skola och omsorg” upprepas som ett hypnotiserande mantra. Men ja, hur är det egentligen med allas rätt till arbete och välfärd i Västerviks kommun?
Sedan 2009 har över 420 heltidstjänster skurits bort inom kommunen – de flesta sedan Tomas Kronståhl (S) öppet anslöt sig till Harald Hjalmarssons (M) politik. Detta har man framför allt gjort från skolan och barnsomsrogen men även äldre- och handikappsomsorgen. Över 100 miljoner kronor har tagits från våra barn, unga och gamla genom nedskärningar. Det är bevisligen lika lätt att göra fler arbetslösa och färsämra välfärden som det att lova fint innan ett val.
I Västervik ligger den totala arbetslösheten på nära nio procent. Bland våra unga är siffran skrämmande 20 procent, vilket motsvarar var femte ungdom. Att ha ett jobb att gå till är med detta inte en rättighet som gäller alla.
Elever med behov av extra stöd får inte det, barn rymmer från förskolor och lärare och pedagoger vittnar om hur de inte hinner “se alla barn och elever” under dagarna. Personalen uppger att man inte klara att nå målen och knappt följa lagarnas krav. Våra gamla får inte den omsorg de är värda efter ett långt och slitsamt arbetsliv.
För varje tänkande medborgare är det tydligt att nedskärningspolitikernas fina ord om “ansvarstagande” innebär sämre välfärd och ökad arbetslöshet. Sambandet går inte att förneka. Det samma gäller välfärdsarbetarnas arbetsmiljö som försämras i samma takt som politikerna skär ner på “kostnaderna”.
Faktiskt är det ganska enkelt; om man inte gillar nedskärningar och arbetslöshet måste man säga ifrån. Det går inte att rösta på de som skär ner och sedan undra “varför allt blir sämre”. Det bästa sättet att säga ifrån är att rösta det enda partiet i Västervik som försvarar välfärden! Sedan 2006 har vi representerat motståndet mot nedskärningarna och arbetslösheten genom att inte låta en enda nedskärning passera obemärkt.