I dagarna har vi sverigedemokrater till kommunfullmäktige lämnat in en motion om att Västerviks kommun snarast säger upp sina avtal med stat och migrationsverk om mottagande av utlänningar. Samtidigt anser vi att det antal utlänningar som årligen tas emot genom kommunens försorg skall maximeras till tio personer och att endast personer som har flyktingskäl enligt FN:s flyktingkonvention skall tas emot.
De avtal som Västerviks kommun i dag har innebär att kommunen årligen tar emot 60 utlänningar och håller 10 boendeplatser tillgängliga för ensamkommande barn (uppgiven ålder över 15 år). Dessa avtal skall ses som en del av den massinvandringspolitik som de övriga sju riksdagspartierna bedriver. Ofta kallas denna politik för "flyktingpolitik". Låt oss här klargöra fakta:
Under de första fem månaderna av 2011 beviljades 41 481 utlänningar uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa var 962 flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention och 1 140 så kallade kvotflyktingar enligt Sveriges avtal med UNHCR (Källa: Migrationsverket). Detta innebär att 5 procent av samtliga personer som fick uppehållstillstånd hade flyktingskäl.
Ofta är det inte de som är i störst behov av hjälp som tar sig hit, utan de som haft pengar nog att betala dyra människosmugglare. Sverigedemokraterna vill här på nationell nivå i stället öka Sveriges stöd till UNHCR med 1 miljard kronor för att hjälpa folk i deras närområden.
I stället för att hjälpa verkligt nödlidande och verkliga flyktingar innebär den nu förda massinvandringspolitiken stora påfrestningar på det svenska samhället. Det generella överutbudet av arbetskraft ökar och därmed försvagas de inhemska löntagarnas position. Ofta diskrimineras dessutom inhemska löntagare, till.exempel genom så kallade instegsjobb, där staten står för 75 procent av lönekostnaden om företaget anställer en nyanländ, eller genom olika typer av etableringshjälp till nyanlända genom Arbetsförmedlingen.
De många invandrare som likväl inte kommer in på den ordinarie arbetsmarknaden hamnar ofta i beroende av ekonomiskt bistånd, i svartjobb eller i olika arbetsmarknadsåtgärder. Här i Västerviks kommun har till exempel 2006-2010 till utrikes födda personer årligen utbetalat 14-17 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd. Det innebär en andel om 30-40 procent av de totala utbetalningarna för ekonomiskt bistånd, att jämföra med en andel utrikes födda i kommunen 2010 om 8 procent (Källa: SCB).
Den allra allvarligaste aspekten av den förda politiken är dock långsiktig: Då invandringen inte är kopplad till några förväntningar på den invandrade att bli en del av nationen och det svenska, riskerar den att i längden lösa upp samhällskittet. Då riksdagen i höstas i grundlagen införde att Sverige skall vara ett mångkulturellt samhälle, det vill säga ett samhälle där varje folkgrupp odlar sin egen kultur och är solidarisk mot den egna gruppen, riskerar denna politik att leda till att svenskarna inom några decennier är i minoritet i sitt eget land.
Med Västerviks kommuns avtal med stat och migrationsverk om att varje år ta emot 60 utlänningar bidrar vi, och andra kommuner med liknande avtal, således till att skada Sverige i sin helhet, och därmed, åter, till att skada vår egen kommun.
Det är vår förhoppning att kommunpolitikerna i Västervik i de andra partierna tar sig en ordentlig funderare på dessa framtidsperspektiv. Genom att rösta ja till vår motion har man en konkret möjlighet att bidra till en bättre utveckling. Utan att tumma på omtanken om och hjälpen till människor som lider verklig nöd och har verkliga flyktingskäl.