Säkert Finland tar över EU
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men både Finland och EU har förändrats, och det inträffar "oförutsedda händelser". För Finland 1999 var det framför allt eftervården av krisen kring Kosovo som frestade på EU:s relation med Ryssland, Finlands stora granne.
EU 1999 hade 15 medlemmar, i dag är det 25, däribland Finlands baltiska grannar. Finland blir nu företrädare för dessa tre stater gentemot Ryssland. Det blir en vansklig balansgång för det Finland som ser sig som ett ärrat föredöme för sina mindre grannar i sättet att hantera Moskva, men är medvetet om att pekpinnar inte är välkomna.
1999 hade Finland som profilfråga det som kallas EU:s nordliga dimension, frågor med anknytning till regionen från Östersjön mot norr och öster. Att Polen och de tre baltiska staterna blev medlemmar i EU 1 maj för två år sedan har objektivt stärkt betydelsen av denna dimension.
EU:s förmåga att bedriva vad man kallar sin grannskapspolitik har försämrats i Vitryssland och förbättrats i Ukraina. I fråga om Ryssland, där Boris Jeltsin vid årsskiftet 1999-2000 ersattes av Vladimir Putin, är det si och så.
Den 27 april firades i S:t Petersburg att 100 år gått sedan en duma, föregångare till dagens ryska parlament, kunde sammanträda med tsarens tillstånd. På plats i samma sal som 1906 fanns nu folkvalda även från Polen och Finland som ju då ingick, på olika sätt, i det ryska imperiet.
Nog har övriga Europa anledning välkomna att ryssarna firar sina demokratiska rötter.
Men samtidigt är EU-Europa och Ryssland motparter snarare än partners. Ett exempel är hur president Putin, när han häromdagen i Sibirien träffade Tysklands förbundskansler Angela Merkel, betonade att om väst krånglar för mycket kan ryssarna i stället sälja mer energi till det dynamiska Asien.
Tyskland har sedan länge använt energin som medel att skapa en allmänt god relation till Moskva. Men att energiberoende också innebär en risk, bevisades när Ryssland i vintras, i en tvist om priset, drog ned leveranserna till och via Ukraina västerut. Tidigare hade tysk opinion reagerat på hur förre förbundskanslern Gerhard Schröder, kompis med Putin, avtalat om att bygga en gasledning från innerst i Finska viken till Tyskland - utan att först informera polacker och balter. Sovjet/Ryssland har i årtionden varit en pålitlig leverantör av energi till Finland. Ryssland svarar nu för 100 procent av Finlands naturgaskonsumtion, 70 procent av oljan, 30 procent av kolet och tio procent av elen.
När Rysslands premiärminister Michail Fradkov nyligen besökte Finland diskuterades dess anslutning till gasledningen Ryssland-Tyskland som nära gränsen på Karelska näset ska gå ner i Finska viken och fortsätta till Tyskland. Finlands intresse kan ses både som en fortsättning av ett etablerat samarbete med Ryssland och som ett sätt att bredda avnämarkretsen och därmed avdramatisera den politiska betydelsen av ledningen.
Parterna talar också om en elledning till Finland från kärnkraftverket Sosnovyj Bor, med reaktorer av Tjernobyl-typ.
Finland visar än en gång att Ryssland och EU inte är en fråga om "antingen eller" utan "både och". Så nog finns det ett slags vision hos EU:s nästa ordförande. (SNB)
Utrikes
Bo Ture Larsson