Säkrare vägar kräver tuffa beslut
Trafikskador. Artikelförfattaren försvarar regeringens beslut om höjd trafikförsäkring. Arkivbild: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Konsekvensen förutom allt mänskligt lidande är att statens kostnader till följd av dessa trafikskador år 2005 uppskattades till åtta miljarder kronor.
Socialdemokraterna tycks leva i en värld där detta inte är tillräckligt för att reagera. De vill sitta lugnt och motarbetar varje förslag som syftar till att pressa ner trafikskadorna. Istället för att agera konstruktivt så ödslar man kraft på att attackera och försöka bryta itu alliansens noga utvalda strategi för att få stopp på utvecklingen.
Att jämföra korpidrott med situationen på landets vägar är så pass absurt att man undrar om inte s-ledamöterna i sin strävan att kritisera regeringen går så långt att sunt förnuft är ett begrepp som bara existerar i teorin. Det avsteg från det generella socialförsäkringssystemet som görs är ett steg som tas av två huvudskäl.
Dels är det trafikskadorna, dels handlar det kort och gott om rättvisa. Högrisktrafikanter skall få ta ett större ansvar medan lågrisktrafikanter skall premieras. Att en pensionär på glesbygden skall vara solidarisk och subventionera de som tar större risker i trafiken är tydligen OK för socialdemokraterna. Det är det inte för alliansen.
Om det är ett system av denna typ som kallas solidariskt så är det en solidaritet som går ut över rättvisan.
De påstår att de trafikskadade riskerar att få en sämre rehabilitering. Några indikationer på detta ser vi inte om vi blickar österut.
I Finland har försäkringsbolagen tydliga incitament till rehabilitering och de trafikskadade har tydliga rättigheter gentemot bolagen. Man har ett tydligt ansvar för personskador, korta handläggningstider och bra rehabilitering. Dessutom finns här ett konkret exempel på effekterna av modellen där resultatet är att totalkostnaderna sjunker för trafikskadorna samtidigt som det sker en snabbare och effektivare skadereglering.
Vad Liljevall och Örnfjäder har för konkreta belägg för sina påståenden vet jag inte men det skulle vara intressant att ta del av dessa.
Regeringen har sedan makttillträdet vidtagit kraftfulla åtgärder som underlättar för befolkningen. Man har via sitt arbete fått en betydande summa över i plånboken varje månad. Att få fler i arbete står hela tiden högst för alliansregeringen.
Detta gillar inte socialdemokraterna som vill gå tillbaka till ett system där det lönar sig mindre att arbeta. Det ställer vi aldrig upp på, det är en politik som kommer att bemötas med handling och kraft.
Den kollektivistiska grundtanken som präglar hela socialdemokratin visar sig gång på gång. De vill kategorisera människor, placera in dem i fack och låta alla ta konsekvensen istället för att lägga ett större ansvar på dem som utför själva handlingen. Kritiken mot skatten på trafikförsäkringspremien ligger helt i linje med socialdemokratins kollektivtänkande. Några egna förslag verkar man dock inte ha funderat över. Det överlåter man till regeringen.
Säkrare vägar och därigenom mindre trafikskador är en målsättning som kräver tuffa beslut. En viktig komponent är trafikförsäkringsreformen.
DEBATT
Eva Bengtson Skogsberg är moderat riksdagsledamot.