Samarbete för bättre villkor
Hålla ihop. Fackligt-politiskt samarbete har gett arbetstagarna i Sverige bättre villkor, framhåller Sharad Bhatt. På bilden är det Göran Persson, socialdemokraternas ordförande, som håller om LO-ordföranden Vanja Lundby-Wedin, till vänster, och de norska motsvarigheterna Jens Stoltenberg och Gerd Liv-Valla, som funnit varandra till höger.Foto: Keld Navntoft/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nils Ronquist påstår att facket struntar i de arbetslösa och att arbetslösa utan facktillhörighet stoppas att få jobb.
Jag vet inte om jag ska skratt eller gråta!
Jag vill upplysa Nils Ronquist om att facket på intet sätt struntar i sina arbetslösa medlemmar. Vi finns och alltid har funnits där för olika typer av medlemsservice, till exempel försäkringsfrågor, rättsskydd, a-kassefrågor, studiecirklar, medlemsutbildning, medlemsinformation med mera. Och vi är måna om att dessa kommer tillbaka ut i arbetslivet.
Nils Ronquist, gör gärna ett besök på IF-Metalls avdelningsexpedition för att se det arbetet personalen gör för alla medlemmar. Välkommen!
Det är arbetsgivaren som anställer och inte facket. Det är absurd påstående att facket sätter stopp för icke fackligt anslutna arbetslösa från att få jobb på arbetsplatser. Var får du dessa uppgifter ifrån? Detta är för mig helt verklighetsfrämmande.
Att jag gör en historisk översikt var/är för att visa att det är endast genom den fackligt-politiskt samarbete som arbetstagarna i Sverige fått förbättrade villkor. Du nämner att facket har fått valuta för sina bidragspengar till det socialistiska partiet.
Du menar väl det socialdemokratiska partiet. Och javisst, det var/är endast genom detta samarbete vi i dag har:
Allmän och lika rösträtt (1918).
Åtta timmars arbetsdag (1919).
Två veckors semester (1938).
Allmänt barnbidrag (1948).
ATP (1958).
Fyra veckors semester (1963).
LAS (1974).
Allt detta, Nils Ronquist, var högerpartierna emot.
Självklarheter som vi ser det i dag men inte då, därav detta samarbete!
Du nämner att det nya "arbetarpartiet moderaterna" vill att alla skall få en chans.
En chans till vad: låga löner, försvagat anställnings trygghet, sämre a-kassa, försämra det allmänna trygghetssystemet, listan kan göras lång.
Ja, jag har läst ledaren i VT den 9/12 och rekommendera att du läser professor Joseph Stiglitz som fick Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne år 2001. Vid årets nobelfest varnar han för att förändra den svenska modellen. "Finjusteringar, ja, men i stort har Sverige redan det bästa systemet för att klara globalisering", anser han. Flexibilitet på arbetsmarknaden och en trygghet som gör att vanliga löntagare är villiga att riskera sina jobb är grundläggande. Några livstidsjobb finns inte längre. Det gäller att vara beredd att byta jobb i takt med nya krav i ekonomin. För att folk ska ställa upp på denna beredskap måste de kunna klara sin ekonomi. Trygghet i förändring, Nils Ronquist.
DEBATT
Sharad Bhatt företräder IF-Metall Norra Kalmar län.