Sverige står inför stora utmaningar. Detta gäller såväl den växande brottsligheten som problematiken med att många familjer splittras. Som nyvald förbundsordförande för KDU är detta några av de frågor jag vill fokusera på. Men inga problem kommer att gå att lösa om politiken inte utgår ifrån en grund av goda värderingar. Här utgör den kristdemokratiska värdegrunden något unikt i svensk politik. Vi är ett tydligt alternativ till både liberalismens blinda tro på individualismen och vänsterns kollektivistiska människosyn.
Begreppet samhällsgemenskap är centralt för oss unga kristdemokrater. Detta innebär att samhället ska hållas samman av en gemenskap som gör att vi känner ett genuint ansvar för våra medmänniskor. Det kanske kan låta som en självklarhet men detta är en strävan som inte delas av vänstern.
Socialdemokraterna har haft, och har fortfarande, som uttryckligt mål att nedmontera samhällets naturliga gemenskaper – en människa ska inte vara beroende av familj, föreningsliv, samfund eller vänner, utan enbart av staten och det offentliga. Detta är i grunden konsekvensen av en offentlig administration som utlovar hjälp i allt, men som därmed också tar sig friheten att reglera och lägga till rätta de flesta aspekterna av våra liv.
Den logiska följden av detta blir att vänstern egentligen avskyr personligt ansvarstagande. Det enda ansvarstagandet som ses som betydelsefullt är den enskildes ansvar gentemot staten. Sällan har väl detta synliggjorts så tydligt som när Kristdemokraterna drev igenom gåvoavdrag till ideella organisationer. Vänsterbloggare uttryckte då att välgörenhet är ett hot mot demokratin eftersom det inte är politiker som beslutar om hur pengarna ska användas. Vi unga kristdemokrater menar tvärtom att staten och politiken inte ska ha monopol på goda gärningar. Enskilda människor ska uppmuntras att handla på ett gott sätt i vardagen tillsammans med människor i omgivningen.
De små gemenskaperna fyller här en oerhört viktig roll i samhället, där familjen är den mest centrala. Statistik från Storbritannien visar att barn som växer upp utan antingen sin mor eller far har 35 procent större risk att bli arbetslös och beroende av bidrag och 75 procent större risk att misslyckas i skolan. Och det är barn som även sedan tidigare lever i ett socioekonomiskt utanförskap som drabbas värst och riskerar att hamna i destruktiva beteenden och brottslighet.
En hållbar familjepolitik är en av de viktigaste brottsförebyggande åtgärderna. Men ingen människa eller något samhälle är perfekt och brottslighet kommer alltid att finnas. När den väl uppstår måste samhället markera tydligt vad som är rätt och fel. Detta måste ske genom skärpta straff för vålds- och sexualbrott exempelvis.
Det mest centrala är dock att diskussionen kring vad som är rätt och fel och vårt ansvar för våra medmänniskor kommer igång på allvar. Häri ligger lösningen på många av framtidens problem. Jag hoppas att valrörelserna 2014 inte bara kommer att handla om arbetslinje eller bidragslinje. Väljarna förtjänar mer än så. Jag kommer att gör allt för att bidra till detta som förbundsordförande för KDU.