Samma gamla utnämningspolitik?
Principlöst. Före valet var alliansens svansföring när det gällde utnämningspolitiken hög. Nu skulle den socialdemokratiska nepotismen och utdelandet av toppjobb till kompisar bort och det skulle bli andra bullar.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så värst mycket har det inte blivit av regeringens storstilade löften. Tvärtom har flera utnämningar gjorts helt i strid med de egna principerna. Moderaten Jonas Hafström blir exempelvis ny ambassadör i Washington, DC och socialdemokraten och den tidigare USA-ambassadören Gunnar Lund blir ambassadör i Paris. Det ironiska med de utnämningarna är att både Hafström och Lund är mycket välmeriterade och erfarna diplomater - om än med partipolitiskt förflutet - och skulle därför haft goda chanser att få jobben även i konkurrens med andra sökande. Regeringen och den ansvarige ministern Mats Odell (kd) har inte lyckats förklara varför man frångick de egna principerna i just dessa fall.
Och häromdagen levererade de fyra Allianspartiledarna en debattartikel där de vill ändra sekretesslagen så att ansökningshandlingar inte behöver bli offentliga.
På det sättet försvinner en stor del av poängen. I andra länder, exempelvis Norge, går det alldeles utmärkt att ha en helt öppen ansökningsprocess. Oron för att en öppen process skulle avskräcka sökande förefaller mera vara ytterligare ett sätt att slippa genomföra de förändringar som utlovats. Det verkar allt mer som om den borgerliga kritiken mot socialdemokratisk utnämningspolitik egentligen inte handlade om principerna utan om att det nästan bara var sossar som fick toppjobben. Nu har Alliansen fått smak på utnämningsmakten, och tänker minsann använda den.