I dag beslutar kommunstyrelsen om förslaget till särtaxa för vatten och avlopp på Hornslandet ska lämnas vidare till kommunfullmäktige för avgörande. Många kritiker hävdar bestämt att bandet bör spolas bakåt i stället för framåt, och utredningen göras om. Jag instämmer. Här är några av de synpunkter jag för en dryg vecka sedan i utförligare skick lämnade in till kommunen, men som inte vidarebefordrats till ledamöterna.
Ärendet har föranletts av dels skärpt miljö- och hälsoskyddslagstiftning, dels kommunens beslut att göra Hornslandet till ett kommunalt expansionsområde. Hornslandet ska stå för 50 procent av kommunens framtida bostadsförsörjning, och det kräver självfallet ett ordentligt VA-system, när den tiden kommer. Det lär dröja, att döma av våra dagars ekonomiska oro med konjunkturnedgång, och inte minst av kommunens befolkningsprognoser. Varför ska kostnaden för en kommunal vision belasta dagens fastighetsägare mer än andra kommuninnevånare?
I ett bindande avtal från 2007 garanterar kommunen vatten och avlopp till Idö-restaurangen. Nu går flera tankbilar om dagen med dricksvatten, flera i månaden med avloppsvatten till och från Horns udde. Vattnet töms där i en stor cistern och pumpas vidare i sjöbottenledning till Idö. Det bör ligga i kommunens absoluta intresse att snarast möjligt få det provisoriska och dyrbara systemet utbytt mot ett billigare och mer miljövänligt. Biltransporterna från tätorten och tillbaks kan ersättas av en vattenledning när en sådan dras till Hornslandet, rimligen med dimensioner som betjänar både Idö och Horn. Stamledningen utgör en nödvändig förutsättning för kommunen att fullfölja sina åtaganden på Idö, och då bör kommunen också ta på sig kostnadsansvaret för sitt avtal.
Utredningsarbetet som nu på krokiga vägar hamnat i särtaxeförslaget har pågått i sex år, som det verkar utan en minsta titt i branschorganisationen Svenskt Vattens "Handbok om VA i omvandlingsområden". Vem som helst kan ladda ner de 52 sidorna på www.svensktvatten.se. Enbart sunt förnuft borde förstås räcka för självklarheten att: "Redan i början av planeringsprocessen är det viktigt att ta upp idéer om hur finansieringen kan se ut. Att identifiera kostnadsansvaret och göra en grov uppskattning av VA-kostnader i ett tidigt skede kan förebygga konflikter senare i processen". Befinner sig Hornsprojektet nu egentligen i sin början?
Kommunens konsultutredning kostnadsberäknade 2006 hela projektet till 56-72 miljoner kronor, 102-130 000 kronor/fastighet. Den höga (!) kostnaden tillskrevs den osäkra bergsförekomsten på 10-40 procent. Beloppen lämnades till länsstyrelsen året efter, tekniska nämnden uppgav dem 2008. Nu tre år senare är kostnaden plötsligen fördubblad totalt, tredubblad per fastighet. Undra på att alla berörda, oavsett inställning till kommunal VA-försörjning, känner sig frustrerade. Den acceptans som inledningsvis fanns hos många fastighetsägare för en kommunal lösning håller nu bestämt på att svänga över i sin motsats. Avser kommunen att köra över människorna på Hornslandet och baka en surdeg av liknande slag som vid VA-planeringen i Källvik för ett par tre decennier sedan?
En fördyrande faktor förefaller vara den etappvisa upphandlingen av anläggningsarbetena i fyra delar. Den minskar utrymmet att utnyttja stordriftens fördelar och pressa priser jämfört med att hantera verksamhetsområdet som den helhet det är. Kommunfullmäktiges beslut att koppla utbyggnaden av VA-systemet till färdigställandet av detaljplanerna kan inte utgöra tillräckligt motiv för att anbud och upphandling ska ske delområdesvis. Den fysiska strukturen i form av mark, bebyggelse, vägar och ledningar är etablerad sedan årtionden tillbaka och kan bara förändras ytterst marginellt framöver. Underlaget för kostnadsberäkningar bör därför rimligen vara minst lika känt för resten av verksamhetsområdet som för de antagna detaljplaneområdena 1A-D, och färdiga detaljplaner krävs inte heller formellt. Eftersom behovet av vattentjänster är konstaterat i och med att verksamhetsområde är fastställt, kräver lagen att "behovet snarast" ska tillgodoses. Innebörden av detta är att hela verksamhetsområdet måste byggas ut och kostnadsmässigt hanteras som en helhet. För den skull behöver ju inte arbete pågå samtidigt överallt.
Kommunal VA-försörjning på Hornslandet kan nog vara bra - utan särtaxa!