Sätt kunskapen i centrum
Universitetsmiljö. Uno Erikson vill att den som startar en högre utbildning skall ha de förkunskaper som krävs för att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Foto: Erik G Svensson/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det svenska gymnasiets kvalitet har på senare år kritiserats och eleverna anses ha allt sämre kunskaper. Orsakerna till detta kan variera men om snart hälften av befolkningen skall passera gymnasiet och studera vid ett universitet måste detta innebära att en del svåra ämnen som språk och naturvetenskap måste förenklas för att lättare klaras av.
Speciellt språken har blivit lidande när eleverna får göra kraftbesparande taktikval. Så småningom märks detta som låg kvalitet och osäkerhet hos studenterna. Vissa utbildningar får acceptera den sämsta delen av studenterna för att fylla sina utbildningsplatser, exempelvis delar av lärarutbildningen. Om lärarna får en låg kunskapsnivå sprider sig detta till kommande elever och en nedåtgående kunskapsspiral uppkommer.
De kommande åren är avgörande för att åstadkomma en förbättring. Vissa kunskapsämnen måste göras obligatoriska såsom naturvetenskaper samt flera språk utom engelska och svenska. Det är en illusion att tro att ett litet land i Europa kan klara sig utan kunskaper i de större europeiska språken.
Den unge studenten, som lämnat skolan skall sedan välja ett yrke, som ofta innebär en lång utbildning. De första terminerna känns ofta osäkra och leder ibland in på fel spår, vilket kostar onödiga studiepengar. Många äldre akademiker minns denna period av oro innan den slutliga utbildningen kunde påbörjas.
Många saknar studietraditioner hemifrån och känner sig främmande i universitetsmiljön. Dessa problem har behandlats av bland andra professor Stig Strömholm i dennes bok Den Svenska Högskolan.
Nyligen togs samma fråga upp i Paristidningen L´Express (18 januari 2007) i en diskussion som betitlades "Hur vinna slaget om intelligensen". Där var professor Claude Allègre (geofysiker och tidigare minister för högre utbildning och forskning, socialist) och senatorn och likaså tidigare utbildningsminister i borgerliga regeringar Francois Fillon rörande eniga om värdet för ett land att väl ta hand om unga studenter.
De var oroliga för en försämrad utbildning av de franska studenterna, som alla hade en "bac", en examen som motsvarar vår gamla studentexamen, innan de antogs vid ett universitet. De diskuterade möjligheten och värdet av ett första orienterande studieår, som kunde leda till ett mera moget val av utbildning och yrke och en förbättring av skrala gymnasiekunskaper.
Strömholm ville i sin bok att en begränsad och väl utvald skara skulle få denna förmån, så att åtminstone några finge en god grund. De båda fransmännen syftade till en mer obligatorisk introduktion. En diskussion om ett sådant introduktionsår borde starta i Sverige. Min tro är att vi aldrig kan få tillbaka den av grundlig lärdom präglade gymnasieskolan som fanns för 50-60 år sedan.
Nuvarande skolminister Björklunds förslag till ett gymnasium som delas i tre grupper: universitetstillträdeskompetens, yrkesutbildning och utbildning med lärlingstid hos företag är ett mycket gott förslag. Samtidigt återstår mycket att reparera när det gäller såväl kunskaper som läraryrkets status.
DEBATT
Uno Erikson är professor emeritus.