Saudiarabien hoppas att väst lyssnar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag är bedömningen en annan. Saudiarabien är tillbaka som oundgänglig allierad till USA. Ty stabilitet står högst på dagordningen, medan regimförändring halkat ner i irakiskt mörker.
Nyligen flög USA:s vicepresident Dick Cheney till Saudiarabien, enkom för att be den sunnimuslimska regimen hjälpa till att stoppa våldsamma trosfränder i Irak, så att USA kan inleda en reträtt.
Det besked som getts offentligt, indirekt, har en annan vinkling. Nawaf Obaid, rådgivare till Saudiarabiens ledare, skrev för några dagar sedan i tidningen Washington Post att kung Abdullah arbetat för att lugna läget i Irak.
Men gör USA en "förtida" reträtt från Irak måste Saudiarabien ingripa, för att rädda sunniterna i Irak, bara 15-20 procent av befolkningen, från att utrotas av Iran-stödda shiamuslimska miliser.
Obaid säger sig tro att Vita huset denna gång kommer att lyssna på vad Saudiarabien har att säga. I februari 2003 varnade den saudiske utrikesministern president Bush för att han skulle "lösa ett problem och skapa fem nya" om han avlägsnade Saddam Hussein från makten med våld.
Det var mångas råd som USA inte lyssnade till i upptakten till kriget 2003. I fallet Saudiarabien bidrog att de flesta 11-septemberterroristerna, precis som Usama bin Ladin, hade saudisk bakgrund. Långt in bland Bushs varmaste anhängare skapade detta en vrede mot Saudiarabien, vars regim sades köpa sig fred hemma i utbyte mot att låta extremister hållas.
Trots olika meningar (Israel, demokrati) och med undantag för oljestoppet 1973 har det sedan 1940-talet funnits en allians byggd på trygg leverans av energi i ut byte mot USA:s beskydd av Saudiarabien mot fiender som Egypten, Iran och Irak.
Man kunde tycka att saudierna själva borde kunna försvara sig. De satsar år efter år miljarder dollar på att rusta sin krigsmakt, med 10-20 procent av bruttonationalprodukten, till stor glädje för västlig försvarsindustri.
USA tar lejonparten, men andra kämpar för att komma med. Det kan ha sina sidor. I Storbritannien utreds nu, till stor förtret i Saudiarabien, huruvida flygplanstillverkaren BAE bidragit till det ljuva livet för saudisk elit med motsvarande en miljard kronor för att säkra militära kontrakt.
Å ena sidan tävlar västländerna om att komma in på den saudiska marknaden. Å andra sidan drar de åt sig kjolarna inför mutkulturens möss.
Hyckleri är ett nyckelbegrepp inom islam, sedan begynnelsen, något mycket förkastligt. I dag praktiseras hyckleriet, eller kanske man, snällare, ska säga konsten att låtsas, idogt i saudisk-västliga förbindelser. Den saudiska regimens ideologiska järngarde av hårdföra sunnimuslimer förfasar sig över västlig dekadens men låter de kungliga njuta av den bara de själva får bestämma hemma. Väst uppvaktar Saudiarabien, för dess pengar och - relativa - stabilitet, men förfasar sig över ofrihet och konservatism.
Att, sådan verkligheten är, likt den åldrige kungen Abdullah, då kunna framstå som både politiskt och personligen sansad och helgjuten är beundransvärt. Hos sådana som Nawaf Obaid märks en önskan om att väst ska uppträda så att Abdullahs linje kan leva vidare. (SNB)
UTRIKES
Bo Ture Larsson