Schröder vann tuff tysk valduell
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
SPD, det socialdemokratiska partiet, har problem. Koalitionen med det gröna partiet har inte klarat av Tysklands utmaningar. Det har inte skapats några nya jobb, och tryggheten för de arbetslösa har inte förbättrats. Valet 2002 vanns på Schröders löfte att förhindra att Tyskland skulle vara med och invadera Irak. Det räckte till valseger då, men de grundläggande politiska förutsättningarna förändrades inte.
Så kom det lika kraftfulla som historiskt överraskande valnederlaget i delstaten Nordrhein-Westfalen i maj 2005. Där, i det industrialiserade Ruhrområdet, fanns socialdemokraternas hårda kärna. När den gav vika, tog Schröder tillfället i akt och förberedde för nyval, enligt principen att han behöver ett starkare förändringsmandat för att alls kunna regera.
Det var ett spel med höga insatser, men det visade på ett politiskt mod som väljarna tycks uppskatta. Schröders personliga popularitet har stigit sedan han visade att han var beredd att avstå från makten.
Det visade sig också tydligt i tv-debatten. Opinionssiffrorna visade att tittarna tyckte att Schröder vann debatten, men att Merkel klarade sig bättre än väntat. 60 procent tyckte att den sittande kansler vann, medan 28 procent höll på utmanaren.
Angela Merkels taktik var att ifrågasätta enigheten inom SPD. Om Schröder inte har med sig sitt parti (vilket han inte har) så är det ändå inte någon regeringsduglig kansler. En sådan politisk attack är effektiv i en tv-debatt, eftersom det inte finns något bra svar.
Tysklands stora problem är bristen på jobb och tillväxt. Merkel frågade tittarna om de fått det bättre under de senaste sju åren. Schröder har försökt sätta igång större reformer under samlingsnamnet Agenda 2010, men har inte mäktat med att få hela sitt parti att sluta upp bakom nedskärningar i de offentliga utgifterna och ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.
Ändå var det skattesystemet som var den sakfråga som fick mest utrymme i debatten. Mer än en halvtimme ägnades åt att diskutera skatter.
Schröder anklagade CDU:s skatteexpert, Paul Kirchhof, för att vilja införa ett skattesystem där skiftarbetare och nattarbetare får bära bördorna.
Kirchhof vill införa platt skatt, alltså att alla betalar lika stor andel i skatt oavsett inkomst. Angela Merkel har offentligt sagt att hon har insett att framtidens skatter bygger på den principen, som redan är verklighet i flera östländer som Slovakien, Estland och utanför EU även Ryssland och Ukraina. För Tysklands del skulle nivån ligga på 25 procent på alla inkomster, samtidigt som momsen höjs.
En sådan reform vore onekligen en helt ny politik för Tyskland. Det skulle påverka andra länder inom EU. Det är dock osäkert om valutgången ger tillräckligt med stöd för CDU/CSU för att partiet på egen hand ska kunna genomföra Kirchhofs program.
Schröder begärde förnyat förtroende, uppmanade till stöd för en tysk politik som avstår från utrikespolitiska äventyr, och lovade en varsam men nödvändig reformering av de sociala systemen.
Merkel pläderade för en helt ny politik, hänvisade till att CDU/CSU framgångsrikt regerar i elva delstater och att det behövs extra kraft även på förbundsnivå för att reformera Tyskland.
Det råder alltså bred enighet om att något måste göras inom tysk politik. Någon större skillnad i bedömningen av vad som behöver göras finns inte heller. Frågan är vem som ska göra det. Och där är det paradoxalt nog den person, Merkel, som är minst populär, som har störst chans. (SNB)
Utrikeskrönika