Nyligen har man i Västerviks-Tidningen kunnat läsa Folkpartiets och Sverigedemokraternas debattinlägg om sina respektive förslag inför kommunfullmäktiges budgetförhandlingar.
Sverigedemokraterna hade räknat ut att man inför kommande budgetår skulle kunna satsa tio miljoner mer än Hjalmarsson och Kronståhls förslag. SD menade att dessa miljoner skulle kunna skrapas ihop genom att kraftigt begränsa mottagandet av invandrare.
Folkpartiet å sin sida var lite djärvare. De ville öka ramarna med 31,4 miljoner genom att ta av kommunens överskott som skapats genom nedskärningar. De ville även höja kommunalskatten.
Både FP och SD talar med rätta om problemen med de senaste årens stora nedskärningar. Verksamheterna har svårt att genomföra sina uppdrag. Men i ärlighetens namn, deras så kallade satsningar är, precis som Hjalmarsson och Kronståhls, mycket långt ifrån vad som behövs. För att ens komma i närheten av att reparera skadorna som nedskärningarna åstadkommit i Västerviks vård, skola och omsorg krävs mångdubbelt mer.
För att vara tydlig: sedan 2009 har antalet årsarbetare i kommunen skurits ned med minst 420 stycken. En tjänst kostar vanligen mellan 400 000 och 500 000 kronor per år, det blir minst 168 miljoner. Personalminskningarna är bara en del av nedskärningarna som genomförts. FP och SD vill framstå som välfärdens försvarare, men petar endast i marginalen på nedskärningsduon Socialdemokraterna och Moderaternas förslag.
Vi i Socialisterna – Välfärdspartiet säger öppet den för övriga partier obehagliga sanningen, att kommunallagens balanskrav och kommunal välfärd inte går att kombinera. Att kommunen inte kan uppfylla innevånarnas lagstadgade rätt till välfärd utan att kräva mer pengar från staten. Det finns stora statliga överskott att ta av och behoven i vår kommun och andra kommuner är skriande.
Vi måste kräva vår del av dessa överskott för att säkra arbetstillfällen och kvalitet inom vård, skola och omsorg i Västerviks kommun och annorstädes.