Shias halvmåne i Mellanöstern
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Knappast. Såvida man inte också tömmer regionen på shiamuslimer och sunnimuslimer, araber, perser, turkar, kurder
Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah har av Israel och USA upphöjts till orosstiftare nummer ett, med egna syften men också agent för Syrien och Iran.
Israel har försökt döda honom. Det har också anhängare av al-Qaida. Nasrallah är ju shiamuslim, det vill säga en kättare. Det är för Usama bin Ladin och hans gelikar värre än att vara otrogen.
Sunniterna var den falang som ansåg att ledare efter profeten Muhammeds död år 632 kunde vara vem som helst som var trogen profetens sunna, sedvänja.
En annan falang ville som ledare ha profetens kusin Ali, gift med profetens enda överlevande dotter, Fatima. De kallades shia. Ali blev till sist kalif, men mördades av extremister på den egna sidan.
Ur maktkampen utvecklades olika religiösa doktriner, olika traditioner. Shia splittrades på olika sätt. Druserna i Libanon, miljontals turkar, liksom regimen i Damaskus har shiitiskt påbrå. Men det är de religiösa ledarna för shiiterna i Iran, Irak och södra Libanon som är riktningsgivande i dag.
Revolter mot härskare har i islams värld ofta klätts i religiösa kläder. Shiamuslimska missionärer gav på 900-talet religiös ryggrad åt en revolt mot dåtidens makthavare i det som nu är Tunisien och Algeriet.
De nya härskarna kallade sig fatimider, efter profetens dotter. Fatimiderna tog sedan makten i Egypten, grundade Kairo och dess Al Azhar-universitet, kallat islams främsta lärosäte. Men fatimidernas välde gick under. Inte förrän i dagens Irak har arabiska shiamuslimer åter fått politisk makt.
Det är nu modernt att tala om en shiitisk politisk renässans, om en "shiahalvmåne", efter det geografiska begreppet "bördiga halvmånen", från Persiska viken norrut genom Irak, västerut till Syrien och Libanon.
Libanons shialedare har starka band med trosfränderna i Irak och Iran. Deras "stormakt" Iran har stärkts av utvecklingen. USA har avlägsnat hotet från de sunnimuslimska extremisterna i Afghanistan och från sunnimuslimen Saddam i Irak. Den irakiske storaiatollan Ali al-Sistani vägrar träffa amerikaner men tar gärna emot företrädare för Iran. Enligt amerikanska uppgifter är iranska agenter verksamma både i Iraks statliga säkerhetsorgan och i de olika miliser som opererar från Bagdad till Basra.
Syrien faller lite ur ramen eftersom dess sekulära regim inte riktigt passar ihop med krafter för vilka Allah är det viktigaste. Men fientligheten mot Israel och tidigare mot Saddams Irak förenar Syrien med Iran, likaså att båda regimerna känner sig hotade av USA.
Irans president Ahmadinejad försöker åter att framställa sitt land som islams ledare mot väst. När aiatolla Khomeiny prövade detta 1979 svarade de sunnimuslimska regimerna med att stödja Saddam Hussein efter hans anfall på Iran 1980.
Det går an att nu tala om en shiamuslimsk axel i Mellanöstern. Men är det något nytt som består? I så fall ändrar det maktförhållanden som rått i 1 400 år. Och det skulle inte bli den sorts nya och annorlunda Mellanöstern som USA:s utrikesminister Condoleezza Rice önskade vid sitt senaste besök i Libanon och Israel.
Rice var säker på att USA skulle få sin vilja igenom. (SNB)
Utrikes