Sjödin borde ha avgått för länge sedan
Borde avgått. Oavsett om hon frias eller fälls borde Anna Sjödin ha lämnat uppdraget. Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utan att försöka föregripa domen, som säkert dröjer åtskilliga veckor, är det några funderingar som infinner sig med anledning av hela denna trista historia.
Den första är att Anna Sjödin - oavsett vad som faktiskt hände på stockholmskrogen Crazy Horse den där januarikvällen - borde ha avgått eller åtminstone tagit time out genast.
Ett sådant beslut hade inte alls behövt innebära att Sjödin erkände sig skyldig innan domen fallit. Det hade i stället tydligt signalerat att hon satte organisationens framtid och rykte före sitt eget tillstukade ego.
En eventuell friande dom skulle under sådana omständigheter komma som grädde på moset, medan en fällande dom inte skulle få några allvarligare konsekvenser för SSU.
Men så storsint var inte Anna Sjödin. Hon valde att sitta kvar som ordförande, en tämligen vingklippt sådan som sannerligen inte kunnat föra sin organisation med sig i något slags socialdemokratisk mobilisering inför valet.
Så nu sitter de där och ska städa upp och krishantera efter katastrofvalet. Förutom det faktum att regeringsmakten och därmed alla glassiga jobb för SSU-are i regeringskansliet är puts väck ska man också hantera ordförandens mellanhavanden med rättvisan. Det kan inte vara roligt för det genom diverse tidigare skandaler rejält tillstukade SSU. För Sjödins krogäventyr var ingalunda första gången det blåst kring SSU på senare år. Vi minns exempelvis förre SSU-ordföranden Ardalan Shekarabis personvalskampanj, som delvis bedrevs för pengar som var avsedda för helt andra saker. Och så har vi ju den stora medlemsskandalen som rullades upp under 2005, där SSU i Kalmar län var djupt insyltade.
Vem som egentligen vad på krogen Crazy Horse den där kvällen? Ja, det får domen utvisa. Men några konstateranden kan ändå göras. Det första är att Anna Sjödin och hennes sällskap uppenbarligen var kraftigt berusade och betedde sig därefter. Det är förvisso inte olagligt att dricka sig full men man kan diskutera hur lämpligt det är av en ledande politiker att göra det på offentlig lokal.
Det är också ostridigt att Sjödin och hennes sällskap på något vis kom i delo med personalen på krogen. Och sedan går som sagt uppgifterna isär.
Hur och vad - och om! - Anna Sjödin tänkte den där kvällen har vi ingen aning om. Kanske trodde hon att hon var osårbar. Kanske trodde hon att personalen inte skulle våga bråka med henne alls - hon är trots allt tidigare landslagsspelare i rugby - eller att de åtminstone inte skulle föra saken vidare när de fick klart för sig vem hon var. Kanske trodde hon att det skulle räcka med att hennes pressekreterare Peter Skeppström, som var med, hotade med att snacka med sin kompis Thomas Bodström som skulle se till att krogvakterna fick sparken.
Hur det än går torde Anna Sjödins politiska karriär vara över. Och tur är väl det. Krogslagsmål är inte det vi vill att ledande politiker ska ägna sig åt.