Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En skola i Västerviks kommun brister med likabehandlingsplanen genom lärare och skolledning i samtycke från BUK:s förvaltningschef. Barnen diskrimineras och föräldrarna som saknar egna medel för köp av studieresor till Spanien från lärare förolämpas. Att läraren på eget initiativ skapar efterfråga på resor till Spanien och säljer flygbiljetter under skolans tak är att driva verksamhet inne i en annan verksamhet. Att läraren stimulerar reseidé hos eleverna innan information har gått ut till föräldrarna är att inskränka föräldrarnas vårdnadsrätt.Vidare, att ge information med skolans material i skollokaler under skoltid och ändå undvika att kalla resan för studieresa är en gåta. Läraren har uppgett ett kontonummer där hon/han påstår sig vara kontoinnehavare och där alla elever ska göra sina insättningar för biljettköp, men det har visat sig att kontot inte tillhör läraren eller skolan. En sådan handling kan rubriceras uppsåt till förfalskning som kan leda till åtal. Skolan påstår att läraren på eget initiativ har erbjudit elever att följa med till Spanien. Sedan påstår läraren att resan är frivillig för dem som vill hänga med eller kan finansiera resan. Men för att resan skulle vara prickfri tyckte läraren först att studieresan skulle döpas till "en privatresa, frivillig resa eller resa i eget intresse" och sedan bokades resan på elevernas lovtid. Kunskapen om tidigare erfarenhet från Åbyskolan i Gamleby bör kunna bidra till att vi inte försöker pressa individerna till prestationer som de ännu inte är mäktiga över.I detta sammanhang bör noteras att alla elever i klassen har haft kontakt med respektive spanska elever i över ett år. Vänskap har hunnit utvecklas genom brev via e-mail och telefon. Eleverna som inte har den ekonomiska möjligheten att resa förolämpas inför sin nya vän för att inte nämna alla andra vänner i klassrummet. Med andra ord har eleverna under hela året blivit motiverade och inställda på att resa till Spanien så det är ingen fråga om ett eget val eller en personlig resa utan en del av undervisningen som borde ges till alla. Det förefaller mig märkligt varför definitionen ansågs så betydelsefull och det var det första som reklamerades. Skolan ska vara en förebild för våra elever om hur man tillämpar lagar och regler och inte tvärtom. Skolan ställer ultimatum genom läraren på både föräldrar och barn under pågående diskussion mellan barn- och utbildningskontoret och föräldrar, det vill säga att antingen köper du resan eller så utesluts barnet. Tala om professionalitet! Att isolera barnet och låta eleven känna sig mindre värd än sina skolkamrater är en ren provaktion som skapar förvirring och otrygghet i skolverksamheten. Att vi föräldrar ser våra barn missgynnas i skolarbetet och att kunskaper tilldelas enbart välbärgande elever är att skolan ge upphov till klassklyftor mellan elever. Inte nog med det utan läraren går till vedergällning genom att plocka bort den spanska eleven från listan som skulle vistas hos den svenska eleven bara för att föräldern ifrågasätter lärarens handlingssätt, och på så sätt får barnet betala priset! Trots att läraren säger att hon/han vill värna om elevens spanska kunskaper motsäger hon/han sig själv.Att utkräva barnen på reskostnader på 1500 kronor förutom reseförsäkring och andra relaterade kostnader som kanske på slutnotan skulle hamna på fem tusen kronor är inte så lite pengar, särskilt för en familj som har flera barn på skolan eller för föräldrar med låg inkomst, sjuka, arbetslösa, vikariat och så vidare. Trots att det är skolan som ligger bakom arrangemanget och trots att det är läraren som ligger bakom all kontaktbyggande hävdas det att skolan har inget med resan att göra. Det finns ingen pedagogik i det hela, endast pedagoger. Barn ska behandlas lika oavsett plånboken!
