Ska statliga jobb rädda länet?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Låt mig först slå fast att det aldrig kan vara rimligt att se statliga, skattefinansierade jobb bara som regional- och arbetsmarknadspolitik. Första frågan måste vara om myndigheten över huvud taget behövs. Är svaret nej ? och det gäller enligt mitt förmenande till exempel beträffande Folkhälsoinstitutet, Glesbygdsverket och Ungdomsstyrelsen ? ska inte verket utlokaliseras, utan avvecklas.
Nästa fråga måste gälla var verksamheten kan bedrivas effektivast. Att, som vissa debattörer, utgå ifrån att staten ska vara ?rättvis? och låta gracerna fördelas lika över landet är inte rätt sätt att se på saken. (I samma kretsar sägs ibland att antalet landstingsanställda i ett län borde spridas ut på ett jämlikt sätt över kommunerna, ett säkert sätt att försämra vården för alla.)
Om det är så att samordning, kompetensförsörjning och så vidare avsevärt försvåras om exempelvis Riksantikvarieämbetet utlokaliseras till Visby för stora kostnader bör detta alltså inte ske. Spelar pengar och effektivitet ingen roll ? fast det gör de ? kan förstås ämbetet läggas var som helst, till exempel i Arjeplog, som inte har det så lätt.
Finns det då aldrig skäl att utlokalisera? Jo, visst ? om verksamheten blir billigare och bättre ? och nog finns det sådana fall, till och med ganska många. Men, som sagt, den första frågan bör inte vara varför nästan ingen av de 40 nya myndigheterna hamnat i Kalmar län, utan om de behövs.
Detta innebär inte att regeringen kommer ifrån sitt ansvar för situationen i Kalmar län. Först och främst måste de ständiga sveken i fråga om infrastrukturpolitiken upphöra. Ska länet kunna utvecklas av egen kraft är vägarna, järnvägen och flyget avgörande ? och här är det staten som har huvudansvaret enligt den arbetsfördelning som finns. Högskolan är också ett statligt ansvarsområde som inte bör lämpas över på kommunerna. Även här måste dock kvaliteten komma i första hand ? allt annat kommer bara att leda till också regionala bakslag.
Det allra viktigaste för länets utveckling är dock en bättre nationell politik för företagande och utveckling. Sjukkasseregler som motverkar nyanställningar, 3:12-reglerna som skadar småföretagande, muntergökarna Ringholms och Nuders socialistiska motvilja mot privat förmögenhetsbildning. Nog finns det många förklaringar till att det inte går så bra för Sverige som det kunde göra. Men dåliga politiska beslut kan undanröjas av nya och bättre.
Vi behöver en regering som visar större aktivitet, men inte genom att tillsätta utredningar eller tillskapa nya myndigheter. Ibland är det faktiskt bättre ju mindre regeringen hittar på. Att till exempel avveckla fungerande, billig och säker energi ? läs kärnkraft ? i förtid är inte precis något som gynnar Kalmar län ? och inte resten av Sverige heller.
DEBATT
Nils Fredrik Aurelius, Kalmar, är riksdagsledamot för moderaterna.
Nils Fredrik Aurelius, Kalmar, är riksdagsledamot för moderaterna.