Skärgårdstrafik är infrastruktur

I debattartikeln nedan bemöts Ola Mårtenssons ledare "Välfärdens kärna - skärgårdstrafik?", som publicerades den 11 februari, av tre skärgårdsföretagare.

Skärgårdstrafiken diskuteras.Arkivbild: Matilda Ahl

Skärgårdstrafiken diskuteras.Arkivbild: Matilda Ahl

Foto: Ahl Matilda

Västervik2010-02-17 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Av någon anledning verkar skärgårdstrafik vara en svår fråga att förstå och Ola Mårtensson är inte ensam om att blanda ihop styrbord och babord. För det första är båttrafik mellan Västervik, Gränsö och Lysingsbadet inte skärgårdstrafik. Det bör enbart kallas båttrafik och ska inte heller blandas ihop med den "riktiga" skärgårdstrafiken till öar utan fast landförbindelse, där skärgårdstrafik (och taxibåtar) är den enda vägen för dem som saknar egen båt. Gränsö och Lysingsbadet har som bekant bilväg och således handlar den föreslagna triangeltrafiken om kompletterande båttrafik. För det andra, så har "den riktiga" skärgårdstrafiken en långt mer allvarlig karaktär än att vara på gemytlighetsnivå. Skärgårdstrafiken är helt avgörande för på vilken nivå skärgårdsföretagen kan verka, hur vi vågar investera och utveckla våra verksamheter. Problemet handlar inte enbart om pengar utan om styrning av själva trafiken, vart och hur ofta turerna kommer att gå och om att kunna planera långsiktigt. Fokus bör inte ligga på att se till så att rederierna får ekonomin att gå ihop utan på destinationerna som rederierna trafikerar (i dagsläget främst Idö, Hasselö och Rågö men i framtiden gärna fler öar). I dag vet vi inte vilken trafik vi kommer att ha från år till år - den är helt i händerna på rederierna och deras ekonomiska förmåga och goda vilja. I år ställs frågan ytterligare på sin spets, när det största fartyget sjunkit och kanske inte kommer att kunna gå i trafik i sommar. Ytterligare ett fartyg är till salu och kommer eventuellt att säljas. Kvar finns i värsta fall bara två fartyg som ska upprätthålla samma trafik som fyra gjorde förra året. Det kan inte vara svårt ens för oinsatta att räkna ut vilka konsekvenser det kan få för öarna som trafikeras och för resenärerna (många riskerar att inte få plats och få ställa in sin planerade skärgårdsresa, vilket skapar en negativ semesterupplevelse). Trots att rederierna säkerligen gör allt de kan för att rädda trafiken, så lever även de i en ekonomisk verklighet. Att riskera egna pensioner, hus och hem för att upprätthålla trafiken, är inte rimligt att begära. Frågan är vad som händer med verksamheterna på Idö och Hasselö om trafiken uteblir en sommar? Vad händer med Rågö där det offentliga satsar på utvecklingen av besöksnäringen? Skärgården är en viktig resurs för våra kommuninvånare och den är Västerviks starkaste konkurrensmedel för att locka besökare och inflyttare till vår kommun. För att kunna utvecklas måste skärgården vara levande, folk måste kunna bo här året runt och det måste finnas livskraftiga företag - precis som på övriga landsbygden. Utan en levande skärgård växer natur- och kulturlandskapet igen, skärgården blir otillgänglig, byggnader underhålls inte och husen bebos av enbart fritidsboende (vilket oftast gör att öarna får en mer privat karaktär). Inget gör sig av sig självt och även om vi skärgårdsföretagare jobbar hårt, så är infrastrukturen helt avgörande för skärgårdens utveckling och framtid. Svar:Till att börja med: Att kalla triangeltrafiken skärgårdstrafik är inte hämtat ur luften, det är vad kommunstyrelsen benämner ärendet som inbegriper trafiken mellan Västervik, Gränsö och Lysingsbadet. I övrigt finns det finns ingen motsättning i det skärgårdsföretagarna skriver i debattartikeln ovan och det jag skrev i min ledare den 11 februari. Jag ser också Skärgården som en oerhört stark turistmagnet för kommunen. Skärgårdstrafiken får gärna betraktas som infrastruktur för min del. Men, som jag skrev i ledaren, i så fall är det någon annan än kommunen som bör stå för fiolerna. Således, mycket gärna skärgårdsturer, men inte på förhand utlovade förlustgarantier från den skrala kommunkassan.
Debatt
Skribenterna är samtliga skärgårdsföretagare: Lina Johansson, Hasselö, Jan Hartman Rågö och Lars Nilsson, Idö.
Läs mer om