Skattehöjning ingen lösning
Harald Hjalmarsson. Arkivbild: Anders Liljegren
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunens skatteintäkter kommer nästa år att öka med sex procent, det blir också den i absoluta tal största ökningen på mycket länge. Orsaken är att det just nu går ganska bra för Sverige och att medborgarnas inkomster stiger. Trots den stora ökningen räcker pengarna inte till för att säkra balans i kommunens ekonomi. Orsaken till detta är inte någon misskötsel av oss i majoriteten, utan ovanligt höga löneökningar för våra anställda genom centrala avtal. Detta vet Västerviks socialdemokrater mycket väl - i de kommuner där deras partikamrater har makten är situationen precis densamma.
Hur ska då Västervik göra för att säkerställa balansen i kommunens ekonomi? Från socialdemokraterna kommer "väganvisningen" med självklar automatik - höj skatten. Men bakom synsättet finns allvarliga missuppfattningar, främst att skattehöjningar huvudsakligen betalas av "de rika" och att offentlig service alltid måste produceras i offentlig regi.
Huvuddelen av en skatteökning kommer att betalas av låg- och medelinkomsttagare.
Myten att de "rika" alltid betalar skattehöjningarna har varit lätt att odla, eftersom alltför många människor i Sverige tyvärr känner att de lever under knappa förhållanden. Det är dock länge sedan skattehöjningar främst betalades av de "rika" och orsaken är att skattetrycket nu är högt för alla. Huvuddelen av en skattehöjning betalas sedan decennier av vanliga inkomsttagare.
En grov uppskattning, utifrån inkomstfördelningen i vår kommun, visar att över 80 procent av intäkterna från en kommunal skattehöjning skulle betalas av medborgare som ligger under den så kallade brytpunkten; det vill säga tjänar mindre än 26 500 kronor i månaden. Den omfördelande "solidariska" effekten blir därför väldigt låg. Många medborgare betalar egentligen pengar till sig själva, men via skattsedeln. Omvägen innebär att de endast kan påverka pengarnas användning via oss politiker en gång vart fjärde år, istället för att själva bestämma dagligen. Är det verkligen så bra?
Offentligt finansierad verksamhet måste inte alltid produceras offentligt.
Trots goda insatser av våra kommunalt anställda så är det svårt att tro att det inte finns saker som kan göras annorlunda, bättre eller kanske enklare. När näringslivet drabbas av prispress på produkter eller stigande kostnader, då tvingas man se över verksamheten. Det är inget privatanställda eller företagsledningar älskar, men att ständigt tvingas effektivisera sina verksamheter är en naturlig del i ett samhälle byggt på marknadsekonomi. När Västerviks socialdemokrater anvisar skattehöjning som den enda möjligheten, så säger de samtidigt att all kommunal verksamhet alltid sköts perfekt och att det inte existerar några effektiviseringsmöjligheter. Hur många medborgare tror det?
I Sverige har av tradition offentligt finansierad verksamhet ofta också producerats i offentlig regi. Modellen har dock i stigande grad ifrågasatts. Kritikerna säger att modellen bygger på en övertro på stordriftsfördelar i produktion av tjänster och att den är trög att påverka. Vidare att delaktighet och engagemang från medborgarnas sida har blivit allt svagare och att den underliggande tanken att endast ett alternativ passar alla medborgare är föråldrad när mångfalden i befolkningen ökar. Majoriteten har tagit intryck av debatten och vi vill därför i begränsad omfattning pröva ett ökat inslag av kundval i några utvalda kommunala verksamheter, bland annat i syfte att underlätta för balans i den kommunala ekonomin.
Vid vilken högre nivå på uttaget blir skatten solidarisk?
Samma skattsats som under det socialdemokratiska styret, 21,31 kronor, kallas nu av deras företrädare för "orättvis och osolidarisk". För en heltidsanställd i vår kommun är medellönen cirka 20 000 kr/mån. Värdet som arbetsinsatsen representerar, det vill säga inklusive de arbetsgivaravgifter/löneskatter kommunen betalar, är dock betydligt högre, nästan 28 000 kr/ mån. Redan i dag är den totala andelen skatteuttag på arbetsinsatsen och beloppet drygt 60 procent.
Skatterna är arbetsgivareavgifter/löneskatter, kommunalskatt och moms, men för medborgaren är bara kommunalskatten "synlig". För socialdemokraterna räcker det således inte med att en anställd med ordinära inkomster redan betalar över hälften till det offentliga, utan man kräver ännu mer. Vid vilken högre nivå på skattetrycket anser socialdemokraterna att nivån blir "solidarisk"? Eller finns det kanske ingen övre gräns?
Vår skyldighet att "göra pengarna dryga".
Min slutsats är att vi ska undvika skattehöjningar när det totala skattetrycket redan är högt. Det förefaller rimligast att främst balansera kommunens ekonomi genom att noga granska användningen av kommunens nuvarande skatteintäkter på över 1,2 miljarder. Vi som förtroendevalda har en skyldighet att på alla sätt försöka "göra pengarna dryga" innan vi begär mer av våra skattebetalare. Det är bakgrunden till beslutet i fullmäktige att med oförändrad skatt och i begränsad skala prova för Västervik delvis nya vägar, men som visat sig fungera väl på andra håll i landet.
DEBATT
Harald Hjalmarsson är kommunalråd i Västerviks kommun.