Skatter stoppar tjänsteutvecklingen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tjänster borde kunna bli nästa kassako för svenska samhället. Trenden går bort från industrierna och mot ett tjänstesamhälle.
En av orsakerna är att fritiden har blivit ruggigt professionell. Inte vem som helst kan väl till exempel påta i trädgården idag? Nej, nu för tiden måste man se på TV-program för att få tips och lära sig tricks som gör trädgården till en "oas" - och inte bara den stackars gräsmatta med blommor runt som man själv tyckte var helt OK fram tills nu.
Inte heller kan man själv ta hand om barnen. På TV stormar supermammorna i Nanny fram med pedagogiska färdigheter utöver ens egna "jaja, du får en glass om du håller tyst". I Aftonbladet finns en Nanny Livboj - en frågespalt om kidsen.
Numera finns det även konsulter i barnuppfostran, något som kändisarna och snart även vi vanliga dödliga använder oss av. För några hundra dollar kan ditt barn pott-tränas, få bättre bordsskick eller bara lära sig vanligt hyfs. Nanny-företagen i USA tar betalt för timme som vilken advokatbyrå som helst. Barnuppfostran kräver erfarenhet och kunskap numera. Inget man bara gör sådär på egen hand.
Samma utveckling ser vi kring dejting. Ingen träffar väl sin blivande partner hur som helst på jobbet eller krogen längre? Nej, usch så gammalmodigt. På 2000-talet leker vi kärlek genom hemsidor på nätet som professionellt matchar ihop personer av rätt längd, hårfärg, fritidsintressen och syn på livet. Fenomen som Running Dinner, speed dating och singelshopping ska hjälpa Amor på traven.
På tv har vi sett hur kärlek blivit ytlig underhållning i Vem tar vem, Bachelor, For love or money, Meet my folks och så vidare i all oändlighet.
Den där fritiden när man skulle ta igen sig efter att ha arbetat har blivit ett viktigt jobb i sig - till och med så jobbigt att vi lejer ut det till superproffsen som inte gör något annat än uppfostrar barn eller pusslar ihop kärlekspar.
En trend går visserligen mot att vi själva gör mer - vi tapetserar som Timell och lagar mat med granatäpple som Leila.
Delvis beror det på att vi numera söker status och bekräftelse hos vänner snarare än från chefen. Svenskens tillit till auktoriteter är låg, vi är självständiga gentemot arbetsgivarna. Därför blir det vi presterar mellan nio och fem inte det som ger oss uppmärksamhet. Fem till nio är viktigare.
Delvis beror utvecklingen på att tjänster är dyra här i Sverige. Man måste själv jobba flera timmar för att ha råd att betala en hantverkare för att måla - alltså lönar det sig att måla själv.
Men samtidigt finns alltså det avancerade tjänstesamhällets utveckling. Ju knepigare det blir att hantera familj, städning och inredning, desto svårare blir det att göra det själv, som glad amatör. Kraven höjs, och då väljer vi till slut att låta proffsen sköta jobbet. Vi andra stressar väl nog mycket ändå, va?
Om det var billigare och enklare att köpa tjänster skulle fler gå till supernannyn med trilskande barn, till barnkalaskonsulten för att skapa bästa partyt och till trädgårdsdesignern för blomrabatten.
I varje fall borde det finnas större möjligheter för oss som inte har lust eller kompetens nog att sno ihop dillkött eller putsa fönster att kunna handla de här tjänsterna, utan straffskatter och höga arbetsgivaravgifter.
Kolumnen