Skattestaten nitar och trakasserar
Skattestatens Överfogde. Finansminister Pär Nuder, capo di tutti capi, bossarna Boss, en fena på att ge dig ett erbjudande du inte kan motstå. Foto: Anders Wiklund/SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Hela den svenska skattelagstiftningen bygger på den rätt läskiga metoden med omvänd bevisbörda. I normala fall skall en åklagare visa att den tilltalade är skyldig till brottet. Så fungerar rättsstaten. Men Skattestaten är inte rättsstaten. Inte i annan mening än att makt är rätt, det vill säga rättslöshetsstaten.
När det gäller tvister med Skatteverket är det den som misstänks fiffla med skatten - eller bara inte begriper regelverket - som måste bevisa sin oskuld. Där står sig den anklagade medborgaren slätt.
I en domstol får böter bara utdömas om den åtalade befunnits skyldig. Skattetillägg är en annan sorts böter, en infernalisk variant, som döms ut av skattebyråkrater, utan rättslig prövning. Skattetillägg kan pådyvlas den som är sen med skatten, har fyllt i en blankett fel eller yrkat på avdrag som inte gått igenom. I Skattestaten är det kriminellt att anse sig ha rätt till avdrag för kostnader man kan styrka, om fogden finner att det är fel sorts kostnader.
Det är dyrt att hamna i onåd hos fogden.
Den som äger en bil kan sedan årsskiftet råka ut för riktigt obehagliga överraskningar. Det som kallas Stockholmsförsöket, alltså trängselskatten i Stockholm, kan leda till extra skatter på helt oskyldiga människor. Om du står som ägare till ett fordon och detta fordon av misstag blivit registrerat som att det har kört igenom en kontrollstation i Stockholmstrakten, ja då måste du betala. I Skattestaten hjälper det inte att varken du eller ditt fordon har varit där.
Finska bilars registreringsskyltar liknar svenska. Ett fotografi av en finsk bilskylt kan leda till att ägaren till den svenska bilskylten måste betala inte bara trängselskatt, utan även påminnelseavgift. Sannolikheten lär vara låg för att en person som inte kört bil i Stockholm det senaste året ska få för sig att kontrollera att han har en skuld för att ha varit där. Det är först när det dimper ner en påminnelse i brevlådan som man får klart för sig att man är skyldig staten pengar. För något man inte visste om.
Tidigare kunde Vägverket enkelt avskriva sådana ärenden, men sedan en månad tillbaka är det Skatteverket som tar över. Därmed hamnar medborgaren i kläm. Denne är skyldig att skriftligen inkomma med sitt överklagande av skattebeslutet. Någon mer kundvänlig lösning presterar inte Skatteverket.
Så blir det politiska hugskott som en gång var miljöpartiets, och efter ett gigantiskt löftessvek, socialdemokraternas, ett hot mot alla fordonsägare i Sverige. Ingenstans går man säker, det räcker inte att hålla bilen borta från betalstationerna i Stockholm.
I kombination med Skattestatens inneboende illvilja, att gärna nita undersåtarna och klå dem på pengar, blir resultatet obehagligt. Är medborgarna till för att myndigheterna skall ha några att trakassera eller är myndigheterna till för medborgarna?
Här finns det en moralisk debatt att vinna för oppositionen. Att lova en bättre attityd från de myndighetspersoner som faktiskt är allmänhetens tjänare, är en framsynt politik. Att rensa upp i regelträsket är också viktigt. Och att ändra på bevisbördan så att den oskyldige medborgaren inte behöver bevisa sin oskuld, borde vara ett första rangens löfte för en ny regering.