Skenheliga kollektivavtalsfantaster
Debatt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men visst är det något lurt med plötsliga åsiktsbyten? Man behöver inte vara speciellt paranoid till sin läggning för att misstänka att det finns åtminstone en hund begraven i detta spel. Och mycket riktigt - så fort man börjar gräva dyker förslaget om höjd avgift till a-kassan och obligatoriskt medlemskap upp.
Enligt min mening är det hela bara ett smart upplägg där kollektivavtalsfantasterna fungerar som dimridå för att dölja den försvagning av facket som part som en rejäl höjning av avgiften skulle få till följd. För vad spelar det för roll hur bra kollektivavtal vi har om det inte finns tillräckligt stora fackföreningar bakom dem?
Den arbetslöshetsförsäkring som a-kassorna i dag hanterar har sin bakgrund i ett hårt fackligt arbete ända sedan 1900-talets början. Försäkringen har alltid finansierats till mycket stor del genom statligt stöd men har ändå varit tätt kopplat till det fackliga medlemskapet och setts som en del av de fackliga rättigheterna. Så tätt kopplat att vi till och med slår ihop avgiften till förbunden och avgiften till a-kassan och till vardags pratar om det som "fackavgiften".
Nu föreslår alltså alliansen att avgiften till a-kassan ska vara obligatorisk och att den ska höjas med sisådär 150 procent. Samtidigt ska skattereduktionen för fackföreningsavgiften tas bort vilket gör att det som många kallar för "fackavgiften" kommer att fördubblas. Och vad händer när en avgift fördubblas?
Är tanken att bilden ska vara att facket faller på sin egen otillräcklighet? Om vi förlorar medlemmar så kan det ju inte bero på något annat än att "den varan vi säljer inte är efterfrågad"? Hur vi än vrider oss i denna fråga kommer vi på ytan att se ut som förlorare. I en tid när många glömt eller inte ens fått veta att facket gör så mycket mer än att rycka ut när någon blir uppsagd blir alliansens förslag en sjunkbomb som blir svår att tillräckligt snabbt bemöta.
Jag måste erkänna att det är ett intelligent drag av alliansens politiska strateger. Hylla den fackliga idén, inte ta strid om något som många väljare ser som grunden till en trygg arbetsmarknad för att samtidigt i skymundan dra undan mattan för en av parterna. Lika fullt gör det mig riktigt förbannad att ett sådant generalangrepp mot den fackliga organiseringen presenteras på ett så skenheligt sätt.