Signaturen ”Inte så blåögd” återkommer ännu en gång med sina tvärsäkra misstänkliggöranden. I anonymitetens skydd nu kompletterat med påstående om kommunalrådets blinda famlande och svaga ledarstil.
Kärnan i signaturens resonemang är följande. Södra infarten är ett påhitt av kommunalrådet. Det finns inget samband mellan kommunikationer och tillväxt. Vidare att det är helt ointressant om en kommuns befolkning, och därmed skatteintäkter, växer. Slutligen är det fel, eller kanske till och med olagligt, att kommunens pengar används till något annat än rena välfärdstjänster.
Tillåt mig att repetera. Södra infarten är inte ett infall. Frågan har diskuterats i kommunen nästan lika många år som jag är gammal. Utredningshandlingar finns tillgängliga hos kommunkontoret. Nu behöver något göras eftersom trafikföringen på nuvarande infart försämrats, vilket de märker som passerar morgon och kväll. Tillväxt är ökad ekonomisk aktivitet och sambanden med goda kommunikationer därför en självklarhet. I princip alla kommunala utredningar ser växande befolkning som något positivt. De har rätt. Att olika välfärdstjänster numera är huvuddelen av kommunens budget, innebär inte att det är fel eller olagligt att även lägga en liten andel av budgeten på teknisk förvaltning där exempelvis gator och vägar ingår. Ansvaret det som en gång dominerande det kommunala uppdraget har minskat i storlek, men inte försvunnit.
På det generella planet är alltså sambandet mellan goda kommunikationer och växande befolkning starkt. Men det finns inga garantier för att det alltid fungerar för varje enskild kommun. Bara en djupt okunnig person kan tro att det automatiskt kommer att flöda människor till Västervik för att vi bygger Södra infarten. Att investera i förbättrade kommunikationer är för den enskilda kommunen något osäkert. Det är som att åka fiska. Åker man så tar man chansen att få någonting. Stannar hemma så kan man vara helt säker på att man inte får någonting. Det är riktigt att folkmängden minskat under min tid som kommunalråd. Under tioårsperioden 2002-2012 var minskningen 0,2 procent per år. Det är inget jag är nöjd med. Det behöver dock inte betyda att arbetet på att förbättra kommunikationerna och näringslivsklimat har varit fel. I relativa termer är siffran faktiskt en förbättring. Under föregående tioårsperiod uppgick nämligen minskningen till 0,7 procent. Av uppenbara skäl låter sig de exakta kalkyler av typen ”kostnad per ny invånare” som skribenten efterlyser inte göras. Jag är dock övertygad om att Västervik, oavsett politisk majoritet, måste fortsätta att arbeta med kommunikationsfrågan för bryta sin relativt unika ställning i södra Sverige som en kommun som också är sin egen arbetsmarknadsregion.
Svagheten i signaturens argumentation verkar vara uppenbar även för personen själv, eftersom man inte vågar stå för den med eget namn. Jag kan bara åter konstatera att vi har olika åsikter. Punkt.