DEBATT: Skogen är för Sverige vad oljan är för Norge

I torsdags demonstrerade tusentals skogsägare att på Sergels torg i Stockholm. Stödet till de stormdrabbade skogsägarna är inte tillräckligt. Det behövs långsiktiga insatser och en översyn över dagens skogspolitik för att få denna viktiga sektor på fötter igen. Vi får inte tappa fokus när vi nu har möjlighet att ge skogsnäringen, som står för en stor del av svensk nettoexportinkomst och omkring 100 000 jobbtillfällen, en extra injektion.
Vad kan vi då göra för den svenska skogssektorn, som framför allt består av egenföretagare och småföretag?

För det första stöder jag kravet på direktstöd. Bristen på kapital hindrar i dag familjebruk och egenföretagare att lämna över sin verksamhet till nästa generation. Trots att det finns stor potential att skapa nya jobb inom skogssektorn - efterfrågan på trä och pappersmassa är fortsatt hög - finns inte tillgång till risk- och startkapital.

En långsiktig och hållbar minskad arbetslöshet i Sverige kräver att vi satsar där våra tillgångar och kunskap finns - främja det entreprenörskap och de småägare som driver vår viktiga skogsnäring, skogsbruk och skogsindustri framåt.

För det andra anser jag att den svenska regeringen, oavsett vad man anser om EU:s budget och omfattning, måste ta hem de medel som står den svenska skogsnäringen till buds. Det är ett slöseri med resurser att inte använda medel ur fonder och program som vi är berättigade till. Sverige har störst skogsareal i Europa och ändå nonchalerar regeringen möjligheterna att styra nödvändigt kapital till denna sektor.
Jämför bara med Finland, vars regering sett om sitt hus och hämtar hem mer omfattande stöd från EU och dessutom kompletterar med ett nationellt stöd om lite över 60 miljoner euro om året. Det nationella stödet går framför allt till underhåll av ung skog, plantering i områden med låga rotpriser samt renovering av gamla skogsvägar.

Konstrasten mellan den svenska och finska regeringens inställning är tydlig. Den svenska regeringen anser det tillräckligt att istället ge myndigheter medel för att erbjuda skogsägare rådgivning. Och här kommer min tredje punkt. Pengar ska väl ändå användas där verksamheten sker och inte fastna hos tjänstemän?

Jag uppmanar den svenska regeringen att inte låta katastrofstödet ur EU:s solidaritetsfond parkeras hos myndigheter för att sippra ut till skogsägare i små doser. Låt skogsägarna använda medlen snabbt och effektivt där de behövs. Den svenska ekonomin gynnas i sin helhet när människor får förutsättningar att förbättra, investera och ta ansvar.

Skogen bidrar inte bara till den viktiga exporten och skapar nya jobb. Med ökade krav på hänsyn till miljö och social utveckling i samhällets alla delar kan skogsnäringen dessutom spela en avgörande roll. Genom att underlätta för innovation, forskning och utveckling kan miljöteknik och alternativa energikällor bli en del av den svenska skogspolitiken. En gemensam satsning på europeisk nivå behövs också för att vi ska uppnå målen för Lissabon- och Göteborgsstrategierna samt på internationellt plan FN:s millenniemål. Engagemanget måste finnas hela vägen - från den enskilda skogsägaren till de europeiska målen. (SNB)

Debatt: Skogen är för Sverige vad oljan är för Norge