Skuldavskrivning och krav på reformer
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Commission for Africa är ett nätverk som bildats för att fokusera på Afrikas problem. Dess överordnade budskap måste vara att låta de afrikanska regeringarna verka så självständigt som möjligt, att de får utrymme och kraft att driva sin egen politik, gärna tillsammans i ett panafrikanskt parlament, i Afrikaunionen (AU) samt i Nepad.
Vad kan övriga världen då göra?
Vi måste motverka den kunskapsflykt som nu pågår från flera afrikanska fattiga länder. I dag studerar många afrikaner vid utländska universitet, men blir tyvärr aldrig yrkesverksamma i hemlandet efter examen. En viktig orsak är naturligtvis att det inte är tillräckligt attraktivt att återvända. Denna utveckling måste gå att vända.
Vi måste stötta eget engagemang i betydligt större utsträckning. Visst behövs det mer pengar för att bekämpa fattigdom och vi ser nu en större givarvilja än någonsin. Men detta är bara den ena delen. Bistånd måste leda till mänskliga rättigheter, fred, demokrati, säkra rättssystem, transparens, ökad kunskap - en skola för alla barn.
I nationella och regionala planer mot fattigdom skall ingå att bekämpa hiv och stöd till barn som blivit föräldralösa på grund av aidsepidemin.
Sverige och EU kan agera mycket starkare. Ett av de viktigaste skälen är säkerhetspolitiskt. Stabilitet, demokrati och hälsa i Afrika leder till en positiv utveckling på många plan, för individen och landet men också för världsfreden.
För att millenniemålen skall kunna uppfyllas krävs en snabbare och betydligt mer omfattande avskrivning av fattiga länders skulder. Gordon Brown, Storbritanniens finansminister, försöker nu få övriga G7-länder att starta en ny internationell biståndsfond, "International Finance Facility", IFF. Inget land i G7-gruppen uppfyller i dag FN-målet om att 0,7 procent av BNP skall gå till bistånd. Förslaget är att via IFF låna upp pengar på kapitalmarknaden mot en säkerhet bestående av G7-ländernas framtida biståndsavsättningar. Detta skulle preliminärt ge ungefär 100 miljarder i bistånd.
Förslaget av Gordon Brown att G7-länderna skriver av de skulder ett fyrtiotal u-länder har till Världsbanken och Internationella valutafonden är ett viktigt steg i rätt riktning. Det handlar om 70 miljarder dollar, ett slags "Marshallplan för Afrika".
Detta har moderaterna drivit i svensk biståndspolitik under många år och det är mycket glädjande att många länder nu verkar vara intresserade av att enas i frågan. Sverige skulle också inom EU tydligare kunna uttrycka sin vilja när det gäller skuldavskrivning, med den förutsättningen att frigjorda resurser kommer de fattiga till godo.
För att nå full effekt krävs också en koppling av skuldavskrivning till krav på reformer för att möjliggöra en god samhällsstyrning, med frihet och fungerande rättssystem. Det får inte bli några fler krig.
Staten har ansvar för svenska skattebetalares pengar och då måste resultatet av dess verksamhet tåla att visas i dagsljus. Biståndsmedel får inte gå till korrupta regimer, av vilket slag det än må vara. Resurserna måste nå fram till dem och de ändamål vi avsett. (SNB)
DEBATT
Ewa Björling är moderat riksdagskvinna och ledamot av utrikesutskottet.
Ewa Björling är moderat riksdagskvinna och ledamot av utrikesutskottet.