Slaven på triumfvagnen
Frågetecken kvar. I den väckelsestämning som för närvarande råder bland kommunpolitikerna om Holiday Clubs etablering hörs inte särskilt många kritiska röster. När kommunfullmäktige i torsdags godkände avtalen var beslutet visserligen inte enhälligt i alla delar, men intrycket är ändå att det hela klubbades igenom under allmänt jubel.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En annan konstighet är det marknadsföringsbidrag på 200 000 om året som kommunen lovat Holiday Club. Alldeles bortsett från de juridiska problemen - att det är ett åtagande av en storlek och en art som förmodligen kräver upphandling - så frågar man sig varför skattebetalarna över huvud taget ska finansiera marknadsföringen åt ett privat företag.
Kommunen förbinder sig också att köpa biljetter till äventyrsbadet för en och en halv miljon kronor per år. Hur går det ihop med kommunallagens regler om kommunal kompetens och förbudet mot stöd till enskilda näringsidkare?
Holiday Club-etableringen är inte i hamn ännu. Holiday Clubs styrelse ska godkänna avtalen, detaljplanerna ska godkännas och - inte minst - hela affären är villkorad av ett investeringsstöd från statliga Nutek. Och ingen vet om Nutek kommer att satsa de förväntade pengarna. Att man gjorde det i Åre betyder inte nödvändigtvis att man kommer att göra det i Västervik.
Man kan utmärkt väl vara positiv till Holiday Club-satsningen och det den kommer att föra med sig för Västerviksborna, och samtidigt vara kritisk till hanteringen och delar av projektet.
Det är något i grunden märkligt med en företagsetablering som förutsätter så omfattande offentliga åtaganden som Holiday Club-etableringen. Vi får inte hamna i en situation där näringslivsutvecklingen i kommunen bara kan ske för skattebetalarnas pengar.