Nya riktlinjer från Arbetsförmedlingen hindrar föreningar inom social ekonomi att ta emot långtidsarbetslösa inom fas 3. Kan regeringen och ansvariga myndigheter verkligen acceptera en sådan effekt? Vi har med intresse följt den mediegranskning och debatt som förs kring fas 3. Nu kan vi inte vara tysta längre!
Vi fördömer de som utnyttjar systemet för egen vinnings skull. De både lurar deltagarna och får det att framstå som att alla som tar emot fas 3-placeringar är banditer. Men det är inte de små ideella föreningarna som missköter sig.
Tvärtom har vi många exempel på hur små ideella föreningen erbjuder en god social miljö och skapar möjligheter för långtidsarbetslösa att få nya arbetsreferenser.
Hela Sverige ska leva, Coompanion och Civilförsvarsförbundet driver ett kompetensutvecklingsprojekt för föreningar för att de ska bli bra så kallade anordnare inom fas 3.
Huvudsyftet är att ge långtidsarbetslösa en meningsfull sysselsättning som förhoppningsvis kan leda till anställning.
Den sociala ekonomin består av föreningar med eller utan anställda och dess betydelse för den svenska arbetsmarknaden växer. Gemensamt för dem är att medlemmarna samlas i föreningsform kring ett gemensamt engagemang eller värdegrund, ofta med sociala mervärden. Ensamhet och isolering följer ofta långvarig arbetslöshet vilket skapar ytterligare svårigheter för människor att komma tillbaka. Svenskt föreningsliv har under lång tid varit delaktigt i att hjälpa människor i utanförskap.
Det är därför med stor oro vi tar del av Arbetsförmedlingens nya regel, som innebär att endast föreningar med minst en anställd får ta emot fas 3-placeringar. Det betyder att antalet anordnare inom social ekonomi kommer att minska avsevärt.
Många av våra föreningar bygger på ideellt arbetande medlemmar och har inga anställda. Till exempel är pigga seniorer med erfarenhet från tidigare yrkesliv en stor tillgång som handledare.
Missförhållanden som media tagit fasta på har inte rört placeringar i små ideella föreningar.
Just genom sin ringa storlek har de stora möjligheter att skapa vettiga sysselsättningar där deltagaren känner att hon eller han uträttar något viktigt och meningsfullt tillsammans med medlemmarna och att deltagaren får en viktig roll i organisationen.
I en liten förening kan deltagaren lätt förstå verksamheten, få erfarenheter, knyta kontakter och kanske till och med utveckla nya verksamheter till gagn både för sig själv och för föreningen.
Slopa därför omedelbart kravet på att föreningar måste ha minst en anställd för att vara engagerad i fas 3. Det är ingen självklarhet för kvalitet.
Ge oss i stället medel och möjligheter att, i samarbete med Arbetsförmedlingen och deltagaren, ge deltagaren användbar fortbildning under arbetstiden.