Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) arbetar sedan decennier med skogen då Skogshögskolan (som härstammar från början av 1800- talet) i praktiken blev en fakulitet med utgångspunkt från Umeå, Ultuna och Alnarp med flera institutioner på varje ort. För att få ut forskningen från skogsområdena till en bredare allmänhet har SLU vaknat ur sin dvala och driver tillsammans med Future Forests tidningen Skog & framtid, som för det mesta är saklig, hyfsat objektiv och faktafylld med skogstema och klimat som hittills dominerande ämnen. Därför diskuteras även skogsskötselsystemen trakthyggesbruk samt hyggesfritt skogsbruk (Skog & framtid nummer 1 maj 2013), med dess fördelar, nackdelar ur produktionssynvinkel och påverkan på klimat och omgivande naturmiljöer. Vanligtvis gör tidningen ett genomtänkt perspektiv, uppbackad av framforskad faktakunskap. Därför förvånar det mig när författarna i jämförelsen mellan ovanstående skötselsystem gör en del allvarliga missar.
För det första sägs det ingenting om att det hyggesfria skötselsystemet har någon som helst negativ påverkan på den biologiska mångfalden. Vad som däremot sägs om det fördelaktiga är att ”Marken är kontinuerligt beskogad vilket är positivt för de arter som är beroende av skugga” (S&F s.4). Svaret är att det är säkert positivt för dessa arter, men negativt är att uttagen av mogna träd kraftigt minskar mängden död ved (vilket är oerhört viktigt i skogen) och att endast ett trädslag, granen, trivs i dessa skogar. Monokulturer har ju (med rätta) de senaste åren varit under attack på grund av just låga naturvärden, men plötsligt är det okej så länge det handlar om kontinuitetsskogsbruk.
För det andra nämns bland trakthyggesbrukets nackdelar att ”Allmänhetens starkt negativa attityd” (s.4) skulle tala emot trakthyggesbruk. Men sanningen är att den dominerande forskningen är överens om att de flesta vill ha äldre, glesa och ljusa lövskogar, så kallade pelarsalar. Vill då allmänheten plötsligt ha stora, mörka och svårgenomträngliga granskogar som är det enda trädslaget som passar kontinuitetsskogsbruk? Den mesta forskningen pekar icke häpnadsväckande på motsatsen, vilket forskaren Lars Lundqvist belyser.
För det tredje nämner inte artikeln något alls om hur mycket forskning som lagts ner på de olika metoderna. Hyggesfritt skogsbruk har mycket få forskningsresultat att luta sig mot medan trakthyggesbruket forskats på och producerat tusentals och åter tusentals med forskningsrapporter under årtionden.
SLU har genom ovanstående exempel därför skrivit mot sina egna forskningsresultat. Hyggesfritt skogsbruk riskerar att utarma den biologiska mångfalden, fjärma allmänheten från att besöka skogarna runt omkring oss och förkastar över 100 års framgångsrik forskning för att öka den hållbara produktionen i skogen. Det vore beundransvärt om SLU skrev och kommunicerade den forskning som forskarna faktiskt kommer fram till.