Sluta sura, Göran Persson!

Svårhanterligt. Svårt att hantera för socialdemokraterna. Foto: Leif R Jansson/SCANPIX

Svårhanterligt. Svårt att hantera för socialdemokraterna. Foto: Leif R Jansson/SCANPIX

Foto: Fotograf saknas!

Västervik2006-10-09 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns en del att glädja sig åt i dessa dagar. En ny borgerlig regering och svensk seger i lördagens EM-kvalmatch i fotboll, även om det väl är för tidigt att ge vår nya kultur- och idrottsminister Cecilia Stegö Chiló äran för det svenska landslagets framgångar.
Mindre glädjande är socialdemokraternas agerande. Vad är det som har hänt med dem, har de fullkomligt förlorat verklighetsförankringen?

Kan ingen förklara för Göran Persson att hans allt magsurare och märkligare kommentarer till den egna valförlusten och Alliansens regeringsbildning faktiskt är direkt löjliga. En uppfattning som för övrigt delas av många socialdemokrater.
Ingen väntade sig att Persson skulle överösa Fredrik Reinfeldt med lovord och hylla den nya regeringen i alla tonarter. Men det finns så mycket som han kunde ha sagt utan att för den skull behöva hyckla eller ljuga. Till exempel: "Jag beklagar naturligtvis valförlusten och tycker det är tråkigt att vi inte fått förtroendet att fortsätta regera Sverige. Men jag önskar min efterträdare Fredrik Reinfeldt lycka till." Punkt. Inga om, inga men och inga tillägg. Bara det. Bara säga det som en normalt god uppfostran och vanligt folkvett dikterar: beklaga den egna förlusten och lyckönska efterträdaren. Hur svårt kan det vara?

För svårt för Persson, tydligen. Hans kommentar till den nya regeringen i fredags var att varna för "ekonomiskt moras" och "systemskifte" på arbetsmarknaden. Han hade också mage att säga: " Det är i praktiken en enpartiregering, med total moderatdominans på alla tunga poster". Märkliga ord, från den mest maktfullkomlige politiker vi sett i Sverige på många år. Som statsminister ledde Göran Persson inte bara en enpartiregering utan en regering som i praktiken bara bestod av en person, Han Som Bestämde. De andra statsråden var mest dekorationer och bifigurer - det var Persson som var den totalt dominerande. Att Persson skulle vågat sig på att utnämna en företrädare - och stundtals motståndare - till statsråd, som Reinfeldt har gjort med Bildt, ter sig som fullkomligt osannolikt. Persson saknar det mod och den prestigelöshet som krävs för att våga göra något sådant.
Persson personifierar begreppet dålig förlorare. Men är det någon som tror att han hade blivit en ädel vinnare? En sådan oerhörd tur att vi slapp uppleva det. En förbittrad och sur Persson är trots allt bättre än en triumferande Persson.
Läs mer om