Sluta tala om gratis entré!
Inte gratis! Socialdemokratiske riksdagsmannen Krister Örnfjäders insändardebatt med Torbjörn Nibelius om gratis entré, skattesänkningar och försäljningar av statliga företag är intressant. Inte minst avslöjar den obarmhärtigt varför vi har bland världens högsta skattetryck.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men i övrigt har Örnfjäder fel. Alldeles fel. Ordet "gratis" bör för övrigt helt mönstras ut ur debatten om museientréer eller sportevenemang - det är fullkomligt missvisande. Det Örnfjäder vill ha är ingalunda "gratis" entré. Det han vill ha är avgiftsfrihet, vilket bara kan åstadkommas genom ytterligare statliga subventioner . Gratis är det inte frågan om. Kostnaden måste bäras av någon och i Örnfjäders värld brukar denna någon kallas "samhället". Det låter liksom lite fint att tala om samhället, men i detta sammanhang betyder det helt enkelt skattebetalarna. De intäkter muséerna förlorar genom avgiftsfriheten, plus de ökade kostnader ett större besökarantal medför (bevakning, slitage, personal och så vidare) måste kompenseras genom ökade offentliga anslag, svårare än så är det inte. Allt fler ska alltså tvingas betala allt mer.
Vad det hela alltså handlar om är att Örnfjäder och hans parti- och åsiktskamrater anser att de har rätt att tvinga samtliga skattebetalare att genom skatten betala andras musei- och speedwaybesökande. De som drabbas hårdas av nya pålagor och ökade offentliga utgifter är låg- och medelinkomsttagarna - de grupper Örnfjäder säger sig värna om.
I stället för att använda statens överskott till att dela ut förmåner till diverse intressegrupper, exempelvis i form av "gratis" entré till det ena och det andra, bör skatterna sänkas - för alla. På det sättet får människor större rådighet över det egna livet och kan själva välja vad de vill ta del av och vad de vill avstå från.
Men risken är förstås att de inte väljer som Örnfjäder vill.