Små barns stress kan minska
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Forskare och läkare slår nu larm om att stressen kryper allt lägre ner i åldrarna och därmed också drabbar barnens hälsa. När det gäller stressade barn ligger Norden i topp med Sverige i täten. Omkring 20 procent av barnen i Sverige uppvisar stressrelaterade symptom som till exempel magont och huvudvärk. Hos barn finns många orsaker till stress.
Från Psykologiska Institutionen, Stockholms Universitet, har jag ett examensarbete från år 2004, skrivet av Anna Norbäck. Ur detta citerar jag:
"Det finns många orsaker till stress hos barn. Allt för många relationer är en. Förskoleforskare har pekat på vilka risker barn utsätts för vid upprepade byten av personal på förskolan. När en vuxen som barnet känner förtroende för flyttar och ersätts med en ny, som efter kort tid också försvinner, upphör barnet till sist att anförtro sig mer än på ett ytligt plan. De lär sig att människor är utbytbara och risken finns att de aktar sig för att fästa sig vid någon (Ellneby, 1999).
Att alltid dela utrymme med andra är också påfrestande, liksom att sällan få ha en vuxen för sig själv. Understimulering kan ge upphov till känslor av oro, olust och leda, som i sin tur kan leda till passivitet. Barnet slutar att ta initiativ. Oftast är problemet det motsatta, dvs att barnet har för mycket att göra och for aldrig tid att bara vara. Skilsmässa, arbetslöshet hos förälder, hög ljudnivå, att inte bli förstådd eller inte förstå, överkrav vid idrottsaktiviteter är andra stressfaktorer. Skolan, som är teoretiskt inriktad med mycket prov och kontroll, uppmuntrar till konkurrens och för den som inte orkar med studietakten, inte har fullgod syn eller hörsel eller är sent mogen, kan det vara mycket frustrerande. Många barn i skolan är därför utsatta för kronisk stress (Ellneby, 1999)."
Nu har jag glatt mig över att även forskare anser barnets inre vara betydelsefullt vid dess tillväxt. Hur ofta har jag inte i mina debattartiklar påpekat vad föräldrarna betyder. Ingen i förskolan har förstått något jag framhållit som viktigt. Jag har nästan tröttnat. Varför är det så fel att lära de unga vilken nytta man kan ha av fostran, eller att förklara sanningens självklara nödvändighet?
Sedan forskare direkt framhållit risker för kronisk stress som barnen utsätts för på förskolan väntar man sig att förskolan skall dras in omedelbart. Varför ska den utsätta barnen för sjukdom år efter år?
Planeringen för anläggande av skolverksamhet ger oss alla en fruktansvärd skräckkänsla. Teoretiskt inriktad verksamhet är direkt stressinriktad för alla barn som ännu saknar stor tankeförmåga och där studier är omöjligt att orka med. Jag kan framhålla, att barnen härigenom utsätts för ytterligare utökad kronisk stress.
Alla har säkert förstått, att de små barnen är i centrum för mina tankar. Det är barn jag vill hjälpa. De har inget ont gjort och är fullständigt försvarslösa. De skall inte straffas utan fostras i lugn och ro.
Efter nu fyllda 95 år är det omöjligt för mig att förstå att inte alla skall ställa upp och göra allt, så att alla barn skall fostras och kunna leva ett lugnt och lyckligt liv.
DEBATT