Småföretagare utmålas som fuskare och svartjobbare
Felaktigt. Janne Näsström konstaterar att småföretagare återigen utmålas som fuskare och svartjobbare. Arkivbild: Anders Steiner
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rapporten heter "The Use of Cash and the Size of the Shadow Economy in Sweden". Den är skriven av Gabriela Guibourg och Björn Segendorf och publicerades redan i mars 2007. Jag har, till skillnad från landets journalister, läst rapporten. Den är bara på fjorton sidor plus källförteckning, så även om den är skriven på engelska är det inget ogenomträngligt epos.
Så långt jag kan bedöma är det ett kvalificerat arbete med hög trovärdighet. Det är en genomgång ur ett makroekonomiskt perspektiv som utmynnar i slutsatsen att den svarta sektorns andel av Sveriges ekonomi har fördubblats sedan 1990.
Det är ställt utom allt tvivel att det jobbas svart som aldrig förr. Men forskarna pekar inte ut någon skyldig, allra minst fiskare, skogs- och jordbrukare och hårfrisörskor som återigen får springa gatlopp i medierna. Däremot hänvisar de på två ställen till en rapport från Skatteverket förra året. Den heter 2006:04 och presenterades strax före valet. Inte heller den orkade journalisterna läsa, rapporten är på 545 sidor, utan de citerade istället den grovt missvisande sammanfattningen.
Skatteverkets rapport är en spretig sammanställning av olika studier, spridda över tiden och mellan länder. Det finns inget som visar att företagare vare sig är mer skurkaktiga eller hederligare än andra grupper i vårt samhälle. Företagare är som folk är mest, några är skurkar, de flesta är ärliga. Konstrycket att peka ut företagare som ensamt skyldiga till allt svartjobb löste Skatteverket genom att definiera alla svartjobbare som företagare. Journalisterna orkade inte läsa ända till sidan 19 där utredaren skriver så här:
"Vårt synsätt är att om en person, som har en normal anställning, vid sidan om den anställningen utför arbeten åt personer som han själv fått kontakt och slutit avtal med är det inte fråga om svart lön från den vanliga arbetsgivaren utan det är fråga om ett egenföretagande, vanligen oregistrerat."
Det enda Skatteverket lyckades påvisa var att företagsamma människor jobbar mer svart än oföretagsamma. Det behöver man inte vara disputerad forskare för att räkna ut
Tränger man djupare in i rapporten och dess bilagor samt statistik från Skatteverket växer en annan bild fram. Det mesta svartjobbet sker i företag som drivs utan bolagsform, där det inte finns någon revisor mellan företagaren och Skatteverket. (Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand i Handelstidningen Justitia).
I klartext - svartjobbarna driver enskilda firmor.
I Sverige finns cirka 800 000 företag registrerade för F-skatt och moms. Av dessa betalar bara 215 000 mer än 100 000 kr i löner och/eller beskattningsbara förmåner. Det motsvarar en dålig halvtidslön. Av dessa företag är mindre än tio procent enskilda firmor. (Skatteverket, kontrolluppgifter 2005).
Lägger man gränsen för löneuttag vid 200 000 kronor och tar bort offentligt och publikt ägda bolag, återstår cirka 150 000 företag som försörjer en eller flera personer på heltid. Den absoluta majoriteten driver aktiebolag och har en auktoriserad revisor, som enligt lag är skyldig att rapportera oegentligheter till Skatteverket.
En rimlig definition av företagare är en person som på heltid arbetar i sitt företag. Om företagare är svartjobbare av stort format skulle det innebära att landets auktoriserade revisorer är inkompetenta eller medbrottslingar.
De allra flesta auktoriserade revisorer är mycket kompetenta. Det vet Skatteverket och skulle aldrig komma med några sådana anklagelser.
Vilka är det då som driver alla enskilda firmor? Det är anställda som har en firma vid sidan om för att hantera en bisyssla, för att få skattesubvention av en dyrbar hobby eller som ett verktyg för avancerad skatteplanering. Frekvensen av hobbyföretag är störst bland offentliganställda tjänstemän. Inom vissa sektorer som universitet och högskolor har en stor del av de anställda en firma vid sidan om.
Det är förmånligt att driva hobbyföretag. Man åker slalom mellan två rättssystem och åtnjuter fördelarna av båda, utan att drabbas av nackdelarna. En anställning i botten garanterar pension och sjukförsäkring, samtidigt som företaget ger rätt till avdrag för investeringar och moms. Vi som valt sida drabbas även av nackdelarna, till exempel att jag som företagare tvingas betala för en sjukförsäkring och en statlig lönegaranti som bara gäller anställda.
Slutsatsen blir således att den vanligaste svartjobbaren är en offentliganställd tjänsteman med hobbyföretag. Är Skatteverket beredd att stå för det?
Själv tror jag inte att det går att peka ut någon enskild grupp. Problemet med svartjobb och svartköp är relativt jämnt fördelat över samhället. För den som orkar läsa mer än sammanfattningen är det vad Skatteverkets rapport visar (Sidan 58, tabell 33).
Slutligen - ersätt ordet företagare med kvinnor, muslimer eller judar och Skatteverkets påståenden skulle vara åtalbara.
DEBATT
Janne Näsström, Fårhult, är småföretagare.