Snöröjningen en principfråga
Vem ska skotta? Snöröjningen av trottoarerna är en principfråga, anser Sven Berlin. Foto: Anders Liljegren
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag fick ett antal uppmuntrande telefonsamtal och ett brev från kommunledningskontoret med information om samt blankett för medborgarförslag. Sedan blev det tyst, snön la sig över nejden och jag trodde att mitt försök att få igång ett offentligt samtal runnit ut i den sand som nu började saknas på stadens trottoarer. Dock hade jag fel.
VT kunde redan den 5 januari på nyhetsplats meddela att nu är det snöskottningstid och att den fastighetsägare som slarvar med skottningen riskerar böter. Saken har visserligen aldrig prövats inför domstol och några böter har tydligen aldrig dömts ut, men den felande riskerar att få en informationsbroschyr i brevlådan. Artikeln var mycket informativ beträffande den kommunala särbestämmelsen för fastighetsägarna.
Två dagar senare publicerar VT en debattartikel av Hans Ellervik och Olov Nimhed som företräder kommunpartiet vdm. Detta tvärpolitiska kommunparti vill uppenbart göra "en revidering av bestämmelserna". Kanske börjar det hända något, inte minst med tanke på kommunpartiet vdm:s stolta tradition av att ställa sig vid sidan av blockpolitiken och bara se till kommunens bästa.
Det är glädjande att Olov Nimhed och Hans Ellervik skriver:" Kommunpartiet vdm vill utreda möjligheterna och problemen med trottoarerna. Kostnaderna måste noggrant undersökas och jämföras med kostnaden för särskilt boende, halkolyckor, hjärtinfarkter etcetera."
Det är däremot kanske oroväckande, när skribenterna fortsätter sitt resonemang med att betona det självklara i att det måste "finnas möjlighet att till vettigt pris köpa skottningstjänster alternativt via kommunen eller via entreprenör. Ett sätt kanske vore att utöka den verksamhet Altona förtjänstfullt redan bedriver inom detta område."
Kanske oroväckande, skriver jag, för jag är inte riktigt säker om Ellervik och Nimhed omedvetet blandat ihop äpplen och päron eller om de inte förstått frågans principiella vidd. Möjligen vilseledde jag dem i min inledande debattartikel, när jag, något vid sidan om mitt egentliga ärende, nämnde att Altona i år, efter avtal med hemtjänsten, begränsat sin skottningshjälp till gångvägen från brevlåda till husdörr.
Det är en demokratisk principfråga att alla medborgare behandlas lika. Som egnahemsägare i Västervik vill jag inte omfattas av en kommunal särbestämmelse som tvingar mig att sköta kommunens trottoarer - varken med egen (numer ganska begränsad) muskelkraft eller med egna beskattade pengar. Däremot är jag mer än villig att betala för hjälp på egen mark, om det kan ordnas på ett vettigt sätt.
VT:s ledarsida tog upp problemet den 10 januari. Samma dag lämnade jag in mitt medborgarförslag att ompröva fullmäktiges beslut om fastighetsägarnas ansvar för snöröjning av trottoarer, dnr 2006/10. Uppmuntrad som jag var av ledarskribenten: "Vore inte en mer rimlig maktutövning att låta alla dela på renhållningen av den mark som alla delar på? Åtminstone i en kommun, som styrs av borgerliga maktutövare."
Nu får vi se om Västerviks kommunfullmäktige har civilkurage att rätta till en demokratiskt orättfärdig bestämmelse från sitt förflutna.
DEBATT
Sven Berlin <BR>Publicist och tidigare företagsledare inom mediaKort