Att miljöförstörare ska stå för sina egna kostnader har varit en bärande princip inom miljöpolitiken och för de flesta partier i många år. Svavelutsläpp från bilar har stadigt minskat i flera år, medan sjöfarten tvärtom har ökat. I EU väntas år 2020 upp till 53 000 människor dö i förtid på grund av svavelutsläpp från sjöfarten. Det är en ohållbar situation.
Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Sven-Erik Bucht, Hans Hoff och Ingvar Nilsson den senaste tiden har befunnit sig på en ”svavelresa” runt om i Sverige tillsammans med Svensk Näringsliv. Målet har varit att påverka oss lokala centerpartister att kritisera regeringen för att man tar sitt miljöansvar.
Att krav om lägre svavelutsläpp för sjöfarten gäller från 1 januari 2015 har varit känt sedan 2008 när ett enigt beslut fattades i FN:s sjöfartsorgan IMO. Med andra ord har alla haft över sex år på sig att ställa om till de nya reglerna. Sjöfarten har i dag en hundradel av de utsläppskrav som fordon på våra vägar, vilket förstås är ohållbart i längden. Förhandlingarna i IMO fördes till största del under förra S-regeringens tid i början av 2000-talet.
I EU-rådets slutbehandling 2011 drev Alliansregeringen i samarbete med Finland och Estland att EU av miljö- och hälsoskäl skulle införa samma regler i hela unionen 2015. Så blev det tyvärr inte, eftersom Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen är så pass hårt trafikerade och därtill utsatta för starka miljöpåfrestningar jämfört med andra vatten. Men även om de fartyg som seglar på annat håll i EU får till 2020 på sig att anpassa sig till de nya svavelutsläppsreglerna, är det exakt samma teknik som de måste investera i. Detta ger fördelar till norra Europas näringar, vilket bland annat Alfa Laval och finska Wärtsilä snabbt tagit till sig. Dessa företag är världsledande för att utveckla så kallade scrubbers, som renar rökgas från fartygsmotorer.
S-ledamöternas argumentation under turnén vad gäller riktade stöd till industrin, ekar tomt. De framhåller Finland, men glömmer då att Finlands stöd om 30 miljoner euro ännu inte godkänts av EU-kommissionen. Om så görs, får stödet dessutom endast lämnas under detta år.
Agerandet blir än mer anmärkningsvärt när Socialdemokraterna i sitt eget budgetförslag för 2013 inte avsatt en enda krona i industristöd till följd av svaveldirektivet, det vill säga precis det som Bucht, Hoff och Nilsson reser runt i Sverige och kräver av regeringen. Socialdemokraternas egen grupp i Europaparlamentet röstade dessutom entydigt för de nya EU-reglerna för svavelutsläpp vid behandlingen 2012.
Tydligast av allt blir S-ledamöternas dubbelspel när det kommer till diskussionen om industrins konkurrenskraft i stort. Varje gång regeringen har sänkt bolagsskatten eller arbetsgivaravgifterna sedan 2006 – åtgärder som tydligt kapar kostnaderna för all industri i Sverige – har Socialdemokraterna kritiserat besluten. Sammantaget kan inte Buchts, Hoffs och Nilssons svavelresa ses som något annat än en enda stor luftpastej.