Arbetslösheten i Sverige är ett problem. Den var för hög när Socialdemokraterna själva agerade med stöd av V och MP- regeringar under blomstrande högkonjunktur, och den är inte ännu så låg nu som vi skulle önska till följd av den rådande globala lågkonjunkturen.
Medan Alliansen har genomfört en rad satsningar för underlätta för fler att få ett jobb så signalerar Socialdemokraterna en politik som går i helt motsatt inriktning. Örnfjäder säger blankt nej till att det ska löna sig att arbeta, nej till rut-avdraget, nej till sänkt restaurangmoms och tycker heller inte att stimulanser för att anställa fler unga är en bra ide.
Faktum är att varje förslag med en tydlig jobbprofil ignoreras av Socialdemokraterna som uppenbart har som prioritering att istället försvåra och fördyra för såväl företagare som löntagare. Frågan är då på vilket sätt det leder till fler jobb för unga, om företag som nu växer i exempelvis städ eller restaurangbranschen, får försämrade villkor? Socialdemokraterna och Krister Örnfjäder är här svaret skyldig.
Socialdemokraternas politik är på det hela ett allvarligt hot, inte bara mot jobbmöjligheter för unga, utan mot Sverige som välfärdsamhälle. Bakom alla begrepp som investeringar och satsningar döljer sig nämligen ett stort svart ekonomiskt hål som riskerar ge betydande negativa effekter för såväl svenska hushåll som företag. Och minskar det ekonomiska utrymmet för alla de som håller igång Sverige och genererar intäkterna då förstår alla att det blir mindre över till vår gemensamma välfärd. Just intäktssidan är dock inget som Socialdemokraterna av någon märklig anledning tycks var speciellt intresserade av att diskutera.
I rollen som ett ansvarstagande, tryggt och solidariskt parti imponerar Socialdemokraterna således inte det minsta. Att medvetet driva en politik som slår ut jobb och företag är tvärtom det mest osolidariska ett politiskt parti kan göra. Det är inte att ta ansvar för Sverige.